Aftonbladet – 10 mars 1856, sida 3

landade domstolar med offentlighet, der parterna skola uppträda mot hvarandra och framte sina vittacn, hvilka aflägga eden efter sin religions bruk. Civila mål skola äfven dömmas offentligen af blanlade provinskonseljer, i närvaro af guvernören och vällets domare. Vissa civiltvister mellan samma regionsförvandter kunna, om dessa så önska, dömmas af patriarken eller kommunen. Den erforderliga rätcgängsordningen, äfvensom straffoch civillagarne, skola så fort som möjligt förfullständigas, kodifieras och utgifvas på alla i riket brukliga språk. . Jemväl kall straffsystemet, i afseende på fängelser och -korrektionshus, så snart som möjligt reformeras, för att rörena mensklighetens fordringar med rättvisans. Inet kroppsstratF kan, äfven i fängelserna, tillämpas in enligt reglementena, och allt som liknar tortyr I för alltid afskaffas. För brott häremot skola de de befallande och de verkställande straffas. Poen skall omorganiseras till tryggande af de stilla lborgarnes person och egendom. Som likhet i tigheter medför likhet i skyldigheter, skola äfven de kristna underkastas rekrytering, med rättighet att köpa sig fria eller lega. Lagarne om provincialoch kommunalråden skola reformeras, för att trygga det a valet af delegerade för de muselmanska och istna. samfunden; samt den fria voteringen inom församlingarne. Lagarne för fastighetsköp äro lika för alla och äfven främlingar få förvärfvu fast egenm med samma skyldigheter och rättigheter som födingarne, och på grund af träffad öfverenskome med främmande makter. I aiseende på beskattningen göres ingen skillnad på stånd eller religion. De kraftigaste medel skola vidtagas mot missoruk vid skatternas, isynnerhet vid tiondes uppbärande. Skatternas utarrenderande skall småningom upphöra; under tiden får ingen statens tjensteman ler medlem af medglis vid strängaste straff på nåsot sätt deltaga i arrendena. De lokala skatterna skola så inrättas, att de icke hindra rörelsen eller produktionen. För allmänna arbeten skola statsanslag anordnas, jemte bidrag af de enskilda provinserna, som draga vinst af de lättade kommunikatiouerna. Den samvetsgrannaste tillämpning lofvas åt den redan utfärdade lagen, att statens budget skall periodiskt, om möjligt ett år förut, meddelas stora rå-det. Denna budget skall årligen publiceras och de der upptagna löner skola noggrannt granskas. Cheferna och en af regeringen uinämd deputerad: för hvarje religionssamfund skola kallas ati deltaga i stora rådets öfverläggningar i alla frågor som intressera alla undersäterna. De sammankallas för letta ändamål af storvisiren. . De deputerades upplrag räcker ett år och de aflägga ed vid inträdet. Alla medlemmar af rådet få fritt yttra sitt votum, utan att besväras derföre. Lagarne mot korruption och försnillning skola strängt tillämpas mot alla, eho det vara må. Så snart som möjligt skall man före-. vaga en reform af myntväsendet, inrätta banker o ch andra kreditinrättningar samt bygga vägar och ganaler. Allt som kan hindra handeln och åkerbr aket skall undanrödjas. För att uppnå dessa mål skall man använda Europas erfarenhet och anda. —Sluet lyder: ta Sådan är min befallning och min vilja, och du som är min storvisir, skall enligt bruket 1 sta så väl hufvudstaden som i alla delar af mitt ri xe kungöra lenna kejserliga firman och vidtaga alla nödiga åtsärder för att de här gifna befallningar må på det vunktligaste verkställas.. I ett bref från Konstantinopeh af den 21 Febr. till Sigcle uttryckes den åsigten at let skall blifva mycket svårt att genomfz saken. Så väl muselmän som icke w ra män äro dermed missnöjda. Endast : rn ska makters undersåter äro belåtna. emeda T de kunna förvärfva fast egendor , dan Rättigheten dertill är likväl matrial. mänga restriktioner. Den existerar örn som dit lölte än som ett faktum; talrika hin. ler skola uppstå vid utföra uta llämpningen. andet och uppskjuta När hbatischeriffen eller, som den n kallas hatt-houmayoum blifvit uppläst, följde en scen om väckte uppseende. ? Muselmännen bruka beledsaga alla offentiga kungörelser med gemensamma och aflasen föreskrifna böner. Grekiska patriarken och biskoparne deltogo nu i dessa böner tvärtmot deras egen religions ritual. Vid slut af hvarje vers i bönen, som upplästes. af miistern Kattib, borde hvarje närvarande: ;vara aminn, aminn! (amen, amen!) När nu ministern utropade: Det finner inzen annan Gud än Gad, och Mäåkomed är hans profet ! så inföllo grekiska patriarken och viskoparne med händerna. sträckta mot hbimen: Aminn, Åminn!n — och när ministern vidare nedkallade GuJs välsignelse öfver Maomed, hans efterkommande, hans qvinnor. aliferna och mahomedanska religionen och önskade ondt öfver dess motståndare, så ropade Hrerigen de kristna prelaterna sitt Amina Ådminn! Endast tvenne biskopar deltogö icke denna skandal. Ingen skulle ha tvungit prelaterna härtill, muselmännen mindre än vågra andra, ty de otrognas deltagande i börs en skulle vanhelga den och göra den kraftlös. Samme korrespondent förmäler att hrr Buol ch Bourqueney sätta sig emot furst Kallinrackis uppträdande i Wien såsom turkisk imbassadör, och att han derföre ej kommer tt begifva sig till sin post. Journal des Debats förmäler från Jassy af 1. 28 Febr, att Portens beslut i afseenda på Donaufurstendömena blifvit uppfattadt som n kränkning af dessa länders frioch rätvigheteter. Det tycktes som underrättelsen om dessa beslut väckt mycken jäsning i Moldau, EN man väntade protest från hospodarens slda. : SVARTA HAFVET. De sednaste nyheterna från Kim häntyda på att engelsmännen förbereda afsärdandet af en större expedition; men man hänner icke bvarthän den är destinerad. Några säga till Asien, andra till Donau. General Martimprey, som den 18 ankomnit till Konstantinopel från Frankrike, hade lagen derpå afrest till Krim. Skörbjugg och typhus härja starkt inom franska armån på Krim, liksom i franska hospitalerna i Konstantinopel. RYSSLAND. F. d. teologie professorn i Dorpat, dr C. Ulman skall nyligen hafva blifvit utnämnd till biskop och vice president i evangeliska konsistorium i Petersburg. Denne af studenterna särdeles älskade man nödgades år 1841, till följd af en frisinnad demonstration, taga afeked från itt embete, och honom följde på samma gång, els frivilligt, dels tvungna, professorerna G. v. Bunge, A. W. Volkmann, C. O. v. Meoch L. Prellen. Efter att han sedan denna 3 I 1 a fan I ATT. TR