Aftonbladet – 10 mars 1856, sida 1

och elegans samma sväng och stod åter midt emot sin motståndares bleka ansigle; denna med så mycket behag utförda piruett ådrog honom en allmän bifallsyttring. Jag menade derföres, återtog han med samma ton som förut, att om ni varit vid kallt blod så skulle ni ha insett, det man ej kunde döda en person för några stulna fåglar och litet uppbrändt hö!... må vara att det står iden beryktade fjerde paragrafen, men i djupet af er själ... i det innersta af ert hjerta finner ni denna dom barbarisk och grym; denna tanke hedrar er, min herre; jag läser den i edra ögon. Den likbleka la Ramde märkte att hans motståndare hånade honom, och en blixt af okufligt hat lågade i hans af vreden blodsprängda ögon. . Min afsigt är, fortsatte Espårance, att hjelpa er ifrån de mordiska önskningar hvilka vreden först ingaf er. Det är ganska tydligt att ni lidit en förlust, och hvarje förlust bör ersättas. Skulle ni händelsevis vara advokat eller prest? utropade Ramåe, darrande af ilska öfver den popularitet hvarmed hvarje ord af hans motståndare afhörd Hvarken. det ena eller det andra, men man bar i allmänhet tyckt mig tala bra. Jag har baft en utmärkt lärare, en venetianare, på en gång teolog och jurist. Det ärkaf honom som (eg lärd detta latinska ordspråk, hvilket jag, af .ruktan att förekomina pedantisk, vill öfversätta på franska: Hvarje penningeskada bör betalas med penningar. Säg derföre, min bäste herre, huru mycket är en anka värd? Och till huru mycket kunna fem hundra knippor hö uppgå?... Jag inser naturligtvis det sådana dö saker äro dyrare under en vapenhvila ... ty annars vore hela affären afgjord med två pistoler... tycker ni det vara för