Aftonbladet – 8 mars 1856, sida 2

Kindahl, ehuru begåfvad med de vackraste anlag för scenen, var icke fullt vuxen sin rol uti förevarande komedi. Denna rol är desat utom så svår, att den skulle gifva en verkligen mogen skådespelerska mycket att göra. Hela partiet är nästan ett oafbrutet febertillstånd med högst få sansade mellanstunder. Attgöra nyanseringen naturlig och fattlig fordras både blick i lifvet och flerårig vana vid tiljan, något som mll Kindahl ännu icke varit i tillfälle att förskaffa sig. Slutorden i hennes uttal äro understundom alltför färglösa, men detta fel kan lätt bortnötas genom trägen öfning att utsäga sina roler och noggrann uppmärksamhet på sitt uttal dervid. Hr Lagers qvist har ett komiskt parti i samma pjes, hvilket han väl och utan att karrikera fyller. Kortligen, de båda nu af oss anmälda styca ken kunna allt för väl med nöje ses, äfven om man måste räkna dem till den s. k. kalikådramatiken, till hvilken vi några gånger sett franska recensenter hänföra några arbeten af sjelfva Secribe. rand RR