Aftonbladet – 8 mars 1856, sida 2

TEATER. Två hundra tusen francs. Engel och huskors. Föga nytt hafva teatrarne att bjuda på. Den Kungliga lefver mest af gamla godbitar och den Mindre, som haft mycken välsignelse af Hin Onde), bjuder oss på Tvåhundratusen francs,, som visst icke äro att förakta. Scenen är förlagd i mjölnaren Loriots hem. Vid styckets början har Loriot, som gifvit sig ut på en resa, varit frånvarande i sex månader och begråtes redan såsom död af son, fosterdotter och husfolk, hvilka alla innerligt älskat honom. Men plötsligen står han en vacker dag midt ibland dem, utan att likväl för dem yppa hvar han under tiden varit eller hvad han uträttat. Men straxt derpå infinner sig hos honom hr Babalein, f. d. intendent hos markis de Chateauneuf, men numera godsegare; och åskådaren får af samtalet mellan. dessa personer reda på sakernas ställning. Babalein har under revolutionsstormarne på mindre hederligt sätt kommit i besittning af sin. herres egendom. Loriot, som haft någon aning härom, har varit ute på vandring i verlden och skaffat sig bevis på f. d. intendentens brottslighet, i ändamål att tvinga denne afstå någon del af denna egendom, till förmån för en markisens dotter, som Loriot vet finnas i lifvet, ty Loriot, ehuru fattig, är ännu en genomhederlig man, om han också något yfves öfver sin redbarhet och förråder-en viss sjelftillräcklighet. Författarens mening har varit att visa vådorna af en sådan sinnesförfattning och huruledes det väl är lätt att vara redlig så länge dygden ej sättes på prof, men att sjelftillräckligheten är en klen bundsförvandt när frestelserna komma. Den nedrige Babalein, som nödgas lemna ifrån sig 200,000 fr., rasar i sitt inre och