Aftonbladet – 6 mars 1856, sida 1

I dit hela sin diplomatiska förmåga, för att af la Varenne utforska hvar hans herre var, men ; denne antog en hemlighetsfull min och besvarade så undvikande hvarje fråga, at den stackars herr de Rosny, oaktadt all sin filosofi, svårt plågades. Mer än en gång lät han bordet umgälla sin vrede och klandrade högt, glömsk af all etikett, sin konungs äfventyrliga nycker; det var i detta ögonblick som den unge ryttaren, hvilken för några minuter sedan inkommit i lägret, framfördes till honom. Hvem är ni, och hvad vill ni? frågade herr de Rosny, som med verklig talang hopvek sin servet. Jag önskar tala med herr de Crillonn, svarade den unge mannen höfigt. Hvem är ni? upprepade Rosny. Kommer ni ifrån Rom ? Jag söker herr de Crillon, de franske gardesregementenas chef, fortsatte den unge okände med samma artighet som förut, och hans milda drag uttryckte ej det ringaste missnöje öfver hugenottens nyfikva och tvära frågor. MDet står er fritt att icke säga hvem ni är min herrex, sade den flegmatiske Rosny; men om något tjensteåliggande hitför er, så har jag den äran att för ögonblicket ersätta herr de Crillons person och kan således i allo tillfredsställa er. Jag är Rosny! Den unge mannen bugade sig. Det som för mig till herr de Crillon är helt och hållet af enskild natur, sade han; jag heter Esperance och har den äran att vara er ödmjukaste tjenare; jag kommer icke ifrån Rom utan från Normandie. Till och med herr de Rosny, den kalle fiegmatiske hugenotten, underkufvades af den unge mannens intagande frimodighet och själfulla blick. Åt en vacker karl ett vackert namn ! sade han leende. Det är intet namn ), mumlade en kapten. ) Espörance betyder hopp.