Iställa till individen, den nemligen att skrymta; att slutligen sambällskroppens helsa och välbefinnande ingalunda betingas af bekännelsens uniformitet, en sats som bestyrkes af förhållandet hos icke blott de mäktigaste utan ock de sediigaste af verldens nationer. MINNEN FRÅN KRISTALLPALATSET VID SYDENHAM. AF SEBASTIAN BORGHOLM. (I UTDRAG, Ar GEORG SCHEUTZ.) 1. Kristallpalatset såsom bildningsanstalt. Vester om kristallpalatset ligger en höjd. kallad Westow Hill, hvarpå man anlagt åtskilliga-hoteller till tjenst för dem som besöka palatset; i ett af dem hade äfven jag slagit mig ned för någon tid. Jag kom här att förnya en redan i Sverge gjord bekant skap med en engelsk turist vid namn Stanley, och då han nu var anställd som guvernör (ctutor) för en ung mr Warncliff, äldste sonen och arftagaren till lord John Camberwell på Warnoliff Hall, begagnade jag tillfället för att fråga honom om engelska aristokratiens åsigter af de många bildningsanstalter för allmänheten, som på den sednare tiden grundlagts i England, och hvaribland kristallpalatset är den största. Jag hade märkt hvilken vigt det egentliga folket öfverallt i England fästar vid dessa åt hvar och en erbjudna tillfällen att förvärlva insigter; men då jag från mina resor på kontinenten erinrade mig huru hätskt dessa engelska inrättningar bedömdes i de högre kretsarne der, intresserade det mig att veta hvad man i de motsvarande regionerna tänkte härom i sjetfva England. Stanley besvarade min fråga genom några upplysande detaljer, som jag tror mig bäst kunna framställa med hans egna ord. — Jag kan försäkra er, mr Borgholm sade han, — att med undantag af några gamla räfjägare, som hata allt nytt och allt framåtskridande, har jag icke bland de förnäma hört talas annat än godt om dessa bildningsanstalter. Irlands beständiga oro, vid sidan af lugnet i England och Skottlaud, har skaffat Storbritanniens aristokrati en mängd anledningar till jemförelser, som de kontinentala aristokratierna sakna. Om än sent, har den ändå slutligen märkt huru ofantligt mycket trefligare man har sin bostad hos ett förståndigt och omtänksamt folk, än hos ett halfvildt-och tanklöst; och ur denna synpunkt ser aristokratien här rätt gerna att allmänheten. blir. kunnigare med hvar dag. De mera tänkande ha till och med begynt skicka sina egna söner till detta slags högskolor för allmänheten; det är just af sådan orsak, som jag sjelf befinner mig här i Crystal Palace Hotel på Westow Hill. — Ni, mr Stanley! Är ni här för attlära er något? Det skulle jag aldrig kunnat gissa. — Inte just för egen räkning är jag här, fastän jag redan har funnit mycket att inhemta här, som jag icke haft något begrepp om förut. Men jag väntar snart hit min elev, mr Warnceliff, och då komma vi att studera tillsammans på fullt allvar. — Men det var sannt: ni önskar ju ait veta hvad engelska aristokratien tänker om de moderna folkundervisningsanstalterna? Den frågan skulle jag knappast kunna besvara mera tillförlitligt, än om jag berättade er hvad lord John sade, när hans sons resa hit beslöts. — Jag blefve mycket förbunden om ni ville lemna mig en så omedelbar upplyssning. — Nå väl! — Det var nyss efter hofvets återkomst ifrån den franska verldsexpositionen; lord Camberwell hade äfven varit med till Paris och nu kommit tillbaka hem till Warncliff Hall; och när jag följande morgon steg in biblioteket, fann jag honom der före mig. — Jag visste — sade han — att jag vid denna tiden på dagen skulle träffa er här ensam, mr Stanley, och jag har sökt upp er här för att språka litet om en sak, som lifligt intresserar mig. Ni känner att sedan mr Warrcliff nu har slutat sin akademiska kurs i Cambridge, fordrar bruket att han i sin tutors sällskap gör den vanliga resan till Kontinenten; men det har fallit mig in att itskilligt fattas honom ännu dertilly och denna tanka har förvandlats till öfvertygelse under min sednaste utflygt till expositionen i Paris. — Men till saken! -Har ni besökt kristallpalatset vid Sydenham? Har ni sett Panopikon, Zoological Gardens, Botanical Gardens, Polytecnical Institution? Var ni någon gång British Museum? — Jag begagnade några dagar, under sista erierna i Cambridge, för att med mr Warn liff taga en öfversigt af alltsammans. — Några dagar! En öfversigt! Förträft-: igt, mr Stanley! Det röjs att ni har högttad slägtskap, om än på långt håll: en tillommande lord Stanley skulle icke kunna. ttrycka sig mera fashionabelt vid hemkomten ifrån le grand tour, sedan han begägnat lågra dagar att besöka Rom och tagit en, fversigt af pyramiderna och Luxor. — Nå, iå, rodna icke för det, mr Stanley; min meing var för ingen del att säga er någonting behagligt, och jag skulle ganska säkert icke afva så utan omständigheter rört vid edra eraldiska förhållanden, om jag icke hade jelf, för omkring tjugo år sedan, varit helt nkelt en mister Camberwell och en så afägsen frände till ättens hufvudman, att jag möjligen kunde drötima om den ödets nyck, om i hast gjorde mig till lord Camberwell ch förflyttade mig ifrån min dåvarande plats öm skrifvare i vär agents, den lagfarne helersmannen mr Crossbills arkif, till en plats öfverhuset. — Men ni har ju sjelf rest på Continenten, mr Stanley; ni vet då af egen rfarenhet hvad som fordras för att taga reda