Hvarför säger ni icke hans aldra kristligaste majestät? afbröt en ny, knotande röst. Jag hoppas att det skall blifva snart nog, sade Pontis lifligt; ty kungen kan ej låta oss svälta ihjäl derföre att ban icke är katolik! O, hvarföre bekänner han sig icke redan till denna lyckliggörande lära? Aj, aj! utropade flera hugenotter, hvilka Pontis så högt yttrade önskan häftigt uppväckt; hvar och en har sin religion för sig, och ingen har att göra med kungens. Kaptenen flyttade sig, gnolande ett stycke längre bort, af fruktan att kompromettera sig. Men, mina; herrar,, fortsatte Pontis, nu mera tycker jag att ingen vidare strid i detta ämne kan uppkomma... vi tillhöra ju alla samma kyrka. Hvad vill det säga? skreko de förfärade hugenotterna, när har det blifvit afgjordt ? Sarbioux!... bekänna vi oss icke alla till en lira, i kvilken det hvarken ätes eller drickes ? En skallande skrattsalfva emottog detta Pontis nya yttrande. Jag påstår följaktligen, fortsatte han, uppmuntrad af bifallsyttringarne, att alla dessa rökmoln äro katolska, att Paris är katolskt, oeh att de oss omgifvande förtretväckande slotten äfven hylla samma saliggörande lära. Ja, jag vill blifva hängd, om icke allt hvad i lifvet är ångenämt och godt heter romerskt katolskt! Mina herrar, låtom oss derföre önska det hans majestät snart måtte omfatia denna födande trosbekännelse!... Knotaicke der bor:a. i bugenotthögarne; alla edrainkast uppgå ej emot hvad min mage kinner!I Om kungen går öfvern, utropade en hugenot, så lemnar jag hans tjensti Och ja:, svarade Pontis, lemnar honom ifall han inte gör det...