Aftonbladet – 4 mars 1856, sida 1

detta slott tillhör min äldre bror, hvilken mycket artigt visat mig på dörren . .. Nå, det var ingen olycka, tillade han och hans leende blef allt mera bittert, ty om jag stannat der hemma, kunde jag ju icke ha haft den äran att tjena min kung, under ert befäl. En skral ära ! mumlade en låg röst, hvilken kom ifrån en grupp hugenotter som vältrade sig på en grästufva ett stycke derifrån. Hvarken Pontis eller kaptenen låtsade höra detta inkast. Den ene återtog sin uniformsrock och den andre tittade ånyo upp åt himlen. Åhnej, mumlade Pontis, det är icke skyarne jag betraktar. Hvad är det då? frågade flera af hans kamrater och reste sig till hälften upp ifrån marken, hvarest de nästan mangrannt lågo utsträckta. Mina herrar, jag beundrar alla dessa svarta, blåa eller hvita rökhvirflar, hvilka uppstiga ur Poissys skorstenar. Och hvad bryr ni er om dem? återtog kaptenen; rök är ju detsamma som ingenting. Ack nej! utropade den stackars Pontis med melankolisk hänförelse; de blåa rökmolnen -påminna om kokande vatten, i hvilket ägg, fisk och grönsaker så fort förvandlas till den utsöktaste mat, och de röda hvirflarne tala högt om kottletter och biffstekar .. Säg, är icke biffstek bra godt? Le icke, kapten... tro mig, de svarta rökskyarne äro icke en gång att förakta, ty de komma ifrån bagarnes ugnar i Poissy... det lär ska finnas mycket godt bröd i Poissy! Hvad angår det oss, som icke äro der? inföll filosofiskt en ung officer, hvilken half. låg på den varma gräsmattan; vi äro nu i hans maj:ts läger ...