Aftonbladet – 4 mars 1856, sida 1

var som om Frankrike sjelft flyttade pjeserna i det schackspel, hvilket i detta ögonblick spelades emellan Ligan och kungen. Arques, Sory, Aumale; Rouen och Dreux hade erkänt denne fuste, men detta oaktadt kunde han ej ännu intränga i Rheims för att der erhålla den heliga smörjelsen. Han hade soldater men inga undersåter, ett läger men ingen boning, några städer och köpingar men hvarken Lyon, Marseille eller Paris! Han hade med knapp mödsz uppslagit sina bopålar i Nantes, hvarest hans hof till största delen bestod af officerare. En tapper adel omgaf hang person, men folk fattades honom öfverallt. Om -han åtminstone vore katolik! utropade katolikerne; -må han endast förblifva hugenott!s sade de reformerte; vkatolik eller hugenott, så bort med honom ! vrålade Ligan. Henrik, hvilken ganska väl visste huru alla dessa olika partier. voro emot honom, öfverträffade sig sjelf i mod och list, alltid understödd af den tankan, att när himlen, som Jåtit honom födas eltva trappsteg ifrån tronen, genom åtta furstars död utplånat dessa elfva trappsteg, borde denna oväntade händelse ej betraktas såsom en försynens lek, utan ett gudomligt beskydd. För att ändtligen en gång i lugn unna få uttänka nya planer och med detsamma förskaffa sina, af väntan ruinerade och af kriget uppretade anhängare litet ro, hade kungen antagit den vapenhvila parisarne föreslagit; Paris tyckes gauska mycket vara för inbördes krig, men det får icke räcka allt för länge. Medan nu herr de Mayenne som bäst stred mot sina käre bundsförvandter, spaniorerne, hvilka helst ihjelkramat honom med sina ömma omfamningar, sedan de förgäfves sökt tillnarra sig hans vänner de sextom, för närvarande nedsatta till tolf, underbandlade den fattige, men starke Henrik med påfven 0.