Aftonbladet – 3 mars 1856, sida 1

Casanovas Memolrer jemte historisk inledning och biografiska notiser Professor FP. W. Barthold. j 1—6 Delen å 32 sk. bko. ANHÄLANRN. Vi anmäla härmed till subskription Casanovas illa beryktade Memoirer jemte den bekante tyske historiske forskaren Bartbolds historiska inledning och kommentarier till nämde arbete, och hänvisa till dessa alla de som äro genast till hands alt slunga sitt Analbema möt den fräcke svenska utgifvaren af deta Memoirverk. Och denne svenske utgifvare vågar fråga dessa kritikens stränga herrar: Huru skola verldslitteraturens mest framstående personligheter kunna bestå inför eder domstol? Bibelns häfdtecknara, en VWVirgilius, Ovidius, Horatius, förfåttarne till Tusen och en Nalt, Boecacio, Shakespeare, Rousseau, Le Sagzc, Wieland, vår oförgältlige Bellman och många flera? Oberäknadt att dessa heroer äro omböljda af klassicitetens purpur, tager man deras skrifters obscehiteter på köpet, dels såsom nödvändiga attributer till deras tidehvarfs åskådningssätt och sedemålningar, dels förlåter man dem med afseende på skrifternas öfvervägande förtjenster; men månne icke allt detta äfven kan gälla om Casanova, om hvilken Barthold yttrar: Författaren, sedemålaren, häfdtecknaren Casanova står långt framom äfventyraren Casänova, och en lefnads roman, som ur vanlig synpunkt ofta kunde misstagas för ett galleri af sinnliga bilder, förädlas af honom till et af historiens allvarsamma sångmö inspireradt verk, hvars motstycke fåfängt sökes inom den nyare litteraturen.r Och just denne arbetets betydelsefulla sida har gifvit anledning till svenska bearbetningen; och har svenska ulgilvaren med afsiat frambållit och eter Barthold kommenterat det rika historiska material, af hvilket dessa Membirer är uppfyilda ; deremot mildrat sådzna ställen som mest kunde såra anständigheten och uteslutit eynismer. Utgifraren. Sedan ofvanstående blifvit nedskrifvet fa!ler den nyss utkomna Sceherr, Gesehichte deutscher Cultur und Sitte i utgilverens bänder han hänvisar äfven på denne författare, som kallar Bartholds Casanova ett bidrag afhögsta vigt till 18:de århundradets histeria (vag. 608).