Aftonbladet – 1 mars 1856, sida 2

Som just ej törsten släcka; Ty hårda äro de, som fan, Jag fruktar storligen, att han iFår ganska svårt dem knäcka. Men hvar står fienden? hur stark? Och hvarför har ej Königsmark På flykten kört hans skara? Vi slåss hvar dag, som Gud oss gaf, Mitt brölfop får ej brytas af För en skärmytsling bara. Från Fritzler har han brutit opp — Var Hurtigs svar — och med sin tropp Är Isolani nära. Det kejserliga lägret ren I flammor står med blodrödt sken, Er unga brud till ära. Banår sprang opp: Farväl min brud, Snart ko mmer jag vid seger-ljud Med hela svenska hären. Hör, page, en bägar gubben gif, F an ång räddat har mitt lif I Dömitzer-affa Ten. Blif ej så blek, rv unga mö; Bandr är än ej döma -att dö, Fast han ej räds den scalken, Den kula är ännu ej stöpt, Den fiende är än ej döpt, som fäller fältmarskalken ! Mitt herrskap, hvilket ängsligt spring! Sitt still, låt bösgarn gå omkringr, våt intet er gemera. länk ej på österrikaren; y kommer han — välfägnaden år Torsten son servera. pp, Hurtigr... Men du vacklar jur lvad går det ät dig? Har du nu väsbrän aa fått omsider? in ar är sty, och golfvet rödt,