Snabba som sitt hemlands renar Och med stål i kropp och själ. Midt emellan rytteriet Torstenson. med skytteriet Rycker fram i damm och rök. Tapper, sorglös vid hans: sida Syns med lösa tyglar rida x-Härens älskling, Liljehöök. Unge ädling, snart på blodigt Slagfält skall du andas modigt Ut din höga hjeltesjäl. Barn — så lydde, enligt sägen, Dina ord — sen jag er vägen Visat, dör jag nöjd. Farväl!s Om ock sångmön dig förglömmer, Svea likväl evigt gömmer Minnet i sin trogna famn. Och bland tusen tappra söner Med ovansklig. ära kröner, Liljehöök, ditt hjeltenamn! Nu han kommer,! Snabb som stormen, Klädd i elghudsuniformen, : Störtar han från höjden ner. Molnen fly från hvarje panna, Då på skummig fåle stanna Fältmarskalken sjelf man ser. Trumman hvirflar, sorlet tystnar Spändt den svenska hären lyssnar Till sin tappre höfdings ord: Åter stridens flamma blossar, Så framåt, j tappra gossar För vår frihet och vår nord! ut. STRIDEN. Redan bakom skogens stammar Solen sjunker. Blodrödt flammar Än dess sken på vesterns berg.