Aftonbladet – 1 mars 1856, sida 1

Blott ett lefver qvar, det är dom öfver döda, Den lagen står fast.genom seklernas brus, Och lagren skall blomma för forskningens möda, Och hjelten stå herrlig i minnenas ljus, Då djupt uti blodiga runor beskrefs Hvad dystert och mörkt uti natten bedrefs. När aftonen sänks från de saligas öar Och sveper sn purpur-kantade väf Kring holmar och parker och glittrande sjöar Och andas så ljuft öfver gungande säf, Då sitter jag ännu förstummad och hör Den saga, som klingar med vinden — och dör. Och minnenas drottning, med harpan i handen, Uppstiger ur Mälarens glimmande våg; Förtrollningen löser de fjettrande banden, Och skuggorna börja stt nattliga tåg! De skrida med kåpor, med lyror, med svird, Som vålnader fram ur förgängelsens verld. Åt eder, j höga och mäktiga andar, Jag helgar, med vördnad, min bätvande sång! I skuggan jag sitter och färgerna blandar, Att teckna de bilder, jag såg mången gång, Då ofta jag gick, medan dagen än sof, I drömmar försänkt uti minnenas hof.