Aftonbladet – 1 mars 1856, sida 1

Och fast han sökte tränga ren Allt närmare mot Arolsen, Satt man dock trygg vid glaset. Den svenske fältherrn sjelf var med, Det var en gammal loflig sed Att hålla ut kalaset. På blodigt fält, i muntert lag, Hvarhelst han var, med friska tag Herr Johan allting skötte. Och ingen tyckte att det lanns Ett mod, en kraft, så stor som hans, Ehvad än honom mötte. För ingenting han fruktan bar, Med faran sjelf ban årsbarn var Och lekkamrat i striden. Men teg kanonen någon gång, Med muntert skämt, med vin och sång Fördref han gerna tiden. För purpurläppar var han svag Och utaf skönhet och behag Han lät sg kufvas gerna. Och ofta Wittstocks hjelte satt, Ljuft svärmande i månskensnatt, Hos sextonårig tärna. Men snart likväl han vann stt mål — Nu var hon hans — och brudens skål Man drack, som man det borde. Men bäst man :drack — i högtidssal teg in en gammal korporal Och ställningssteg han gjorde. En veteran. från Pasewalk, Han talte så: Herr fältmarskalk, Låt blifva slut på sölet! Ty vet, på eder bröllopsfest Vill Piccolomini bli gäst . Och smak2 uppå ölot. Han komma mön — var fältherrns svar — Men vi ha endast nötter qvar,