Aftonbladet – 1 mars 1856, sida 1

Jägarne en välkomst-skål. Hög och ädel, skön som ingen, Träder kungen fram ur ringen Mot sn kärleks föremål. Ebba, dina blickar glänsa Liksom stjernskott — men kredensa Sjelf den gyllne bägaren. Följ mig sen bland trädens skugga Medan qvällens perlor dugga Öfver blomsterfälten än. Dröj hos mig! I dessa lunder Låt de vingade sekunder Fly med aftonrodnans brand. Ser du, ser du, ljufva tärna, Huru Fröjas guda-stjerna Tänds vid molnets gyllne rand. Sätt dig hör i skygd af häcken. Ser du, hur romantiskt bäcken Sina silfverperlor strör! Mellan blomstertufvor ilar Han sin bana, tills han hvilar Uti Mälarns famn och — dör. Vore så mitt öde skrifvet, Finge stilla genom lifvet Jag med dig bland blommor gä! Stormar ekens krona lugga Medan djupt i dålens skugga Fredens hvita liljor stå. Men förgäfves! Ej som bäcken, Sorlande vid blomsterhäcken Wasa-kungens bara far. Floden liknar hon, som bryter Dånande sig fram och flyter Oftast skummig, sällan klar. Dock, så länge dina strålar Mot mig le — elysiskt målar Hoppet allt i guld och grönt. Orons alla andar vika