nu, ty just i samma minuten kom doktarn in. Squiren gick upp emot honom med sin vänligaste min, men doktarn såg mörk ut i synen, som ett åskmoln. Jag hade berättat Joe Zekiahs spratt, och nu tänkte vi just ha en rolig stund och drifva litet med den gamla gossen. Hur kommer det sig, doktar, sade Joe, att ni inte är med om slädpartiet i morgon? Jag trodde ni var allt för stor sprätt, för att kunna afsäga er det? Doktarn svarade ingenting, utan mumlade någonting ohörbart om sitt yrkes fordringar; Joe fortfor dock, och höll efter honom med smällpiskan, berättande honom, hvilka som skulle vara med och hur roligt det skulle bli, alltjemt afbrytande sig med utropet: Jag undrar på ni inte kommer med, doktar; Sally väntade sig det; eller hur Sally? Squiren såg att någonting var på tok, hvarföre han skickade Joe ut i kontoret att skrifva a: några lagpapper, hvarefter han bjöd doktarn på ett spel bräde; på samma gång antog Sally en tet sipp min och begynte sticka mycket flitigt, och som jag såg att det var slut me det roliga för aftonen, tog jag god natt och gick hem. Jag tror jag låg vaken halfva natten och bara tänkte på slädpartiet oh Sally Marsh; slutligen somnade jag likväl och vaknide ej förr än det var ljusan dag. Jag såg mot fönstret; besitta och regera, hvad är detta? Jag sprang upp ur sängen och tittade ut; det hällregnade, vinden var starkt i sydost och nästan all snön borta! Åter förbi med vår muntra tillställning; och — hvad tycker ni väl? — det var sista snön på det året, och aldrig hvarken förr eller sen ha vi fått något slädparti. SLUT.