stället; jag är säker att alla nu hunnit bli i !ordning? Doktarn blängde temligen skarpt mig, men jag höll mungiporna styfva och lät hvarken med ord eller blick förstå, att jag merat något elakt; han blef just liksom förbryllad och visste ej hur han hade mig; slutligen kom, squiren honom till hjelp. Åh nej, mr Dorra, sade han, torsdagen är tids nog. Som ni vill, squire, jag bara frågte, efter Jag nog visste att alla skulle vara i ordning till tisdagen. Här sneglade jag ännu en gång på doktarn: han såg flat ut, men sade aldrig ett ord. Derpå begynte frun tala om att det v.r lördag och helgdagsafton, så-att jag tog min hatt och gick, lemnande doktarn att reda sitt bryderi bäst han förmådde. Nå väll! denna gången voro vi då ändtligen säkra på vårt slädparti. Vädret var vackert, och Sally kom hem på måndagen, blomstrande som en ros. Hvarenda själ i stan var vid goåt humör utom doktarn, och när tisdagen kom och ingen släda hördes af från kusin Siah (han var nemligen kusin till Lawrence et Gammage), såg den gamle gossen hiskeligt snopen u. Onsdags morgon, då jag gick till skolan, mötte jag Zekiah Bigelow. Hur står det till, Nat? sa han. Ypperligt, hur mår du sjelf ? Åh jo tack, temligen. Jag skulle rest hem till Portland i dag, ehuru Peleg velat öfvertala mig att stanna, men jag har just varit öfver hos pastor Emersons, och der skall du tro var en faslig uppståndelse. Doktarn har skiekat och sagt att han inte kunde köra deras släda, och de voro alla rädda för att förtro sig åt Sam, oberäknadt att det just icke kunde vara angenämt för så många jäntor, att fara utan någon annan beskyddare än deras fars lejkarl; derför så tänkte jag, att jag kunde så gerna erbjuda mig, och du må tro de fastnade bums på kroken. Om nu inte doktarn får sin nya släda, sade Zeek och blinkade klippskt med ögonen, så är han vekert i knipan. Men för tusan här kommer