Aftonbladet – 28 februari 1856, sida 1

en efter sin näbb. Nu hoppades vi alla att pastor Ewerson skulle ha gifvit oss sin snöpredikan; pastorn hade nemligen första vintern han var i Wiscousset, hållit en dråplig redikan om en snöstorm, med text ur Jobs 38 . 27 v.; och som allt folket hade tyckt så särdeles mycket om den, har han ända hittills alltid predikat om den en gång hvar vinter; men hur det var, så blef det ingen snöredikan af denna gången. Törhända tänkte an, att det skulle gifvit oss för mycken anledning att bara tänka på slädpartiet; det må nu vara hur som helst, så tog han en annan text öm förnyelsen, eller rättfärdiggörelsen eller nånting tocke der. Nå vältefter predikans slut rusade vi alla ur kyrkan för ätt ke hur molnen skulle se ut. Den förste som kom ut var Sam Wheaton — för ge Sam satt nära ingången, och med ett språng var han bums utom dörren; han kikade upp åt himlen och begynte genast ropa: Besitta och regera börjar det icke klarna uppl öch så var et också; molnen spridde sig åt alla håll, snön hade upphört, och utsigterna för slädpartiet mörknade åter. Då allt folket slutligen kom ut, blef det ett gissande och ett frågande och ett undrande så ni kan aldrig det tro. Men ännu kunde det väl komma snö innan Maj. Också gingo vi alla hvar och en bem till sitt, fullt beslutna att i tålamod vänta. Tre veckor gingo om, och nu var det i medlet af Januari, då det en eftermiddag begynte snöa på fullt allvar — smått, tunt och fint, föll det rakt ned. Iman skolan var slut var marken betäckt med en half fots djup snö. Jag kilade aftill squiren för att öfverlägga med Joe; men jag häde: inte hunnit till porten förr än har ni nånsin hört på maken? — det började ringa och jag förstod att någon hade dött. Ni må tro jag stod inte länge och funderade, utan qvic stade af som en pil nedåt kyrkan, och der såg jag gamle Joe Wimple stå och ringa af alla krafte:. Aj, mr Nathaniel Dörr, är ni ute och:traskar i snön så här dags? Kanske ni -har reda