AMERIKANARNE TIN ARDAGSLAG, ELLER 3 SKILDRINGAR FRÅN SKOGARNE OCH PRAIRIERNA. AF Författaren till S am Slick). Slädpartiet. Nå gossar,, sade han, har ni beslutät er: för mitt pris? Hm ser ni, Pardon Bowersn, sade jag, vi: måste tala om saken ännu en gång; fem och en half för hvar karl och tre och en half för hvar tös, det är mer än ni kan komma ut med. j Godt, godt, Nathaniel Dorr! då tjenar det ingenting till att tala mera om saken. Det är bara skam med er allesammans, och man må aldrig komma till ölet, som ordspråket giger. Men nu är det min önskan att vi må göra slut på saken; säg således ja eller nej till mitt pris, så veta vi hur vi stå med hvar, andra. Hin och inte jag bryr mig om, an-: tingen slädpartiet far den här vägen eller ej! Nå nå, Pardon, om det är din tanke och om det verkligen qvittar dig lika, antingen slädpartiet tar den här vägen eller ej — i Ja visst, för tusan, qvittar det mig lika. Jag vill inte ge två skilling för hela ståten. Nå efter som det är på det viset, så lära vi väl antaga George Peabodys anbud. Han har bjudit hela sällskapet att stadna hos honom ute vid Colebrook, och det tänker jag blir trefligt nog. Vi skola taga med oss spelmännen, men för öfrigt består George fiolerna. i Bevara mig, hvad den Pardon svor och förbannade sig: Hin besitta och regera! —. hvem har någonsin hört talas om något dy-; likt? Må han bli hängd, den elemenskade Peabody, den sniknej nedrige hycklaren; den — — här tystnade Pardon temligen tvärt, ) ) Se A. B. n:r 296, 297, 299 (Bih.) och 302—305 för år 1855; 1856: n:r 31— 33, 33—39 och 11—141.