Aftonbladet – 27 februari 1856, sida 1

STODKHOLH, den 27 Febr. Hvartill tjena väl tidningar? Tryckfriheten är ju till intet nyttig; och dessa periodiska blad, hvilka dagligen utminutera frätande gifter; de upplösa ju bestämdt samhället och göra en ända på all god ordning ? Så har det länge förkunnats och förkunnas ännu från vissa håll; men de som sådant säga, innefatta aldrig under denna förkastelsedom öfver tidningar andra än motpartiets, De blad deremot, 1 hvilka de sjelfva läsa, skrifva och beräkna, än högt ropande, än lätt insinuerande, förekomma dem såsom högst helsosamma näringsmedel för den hungrande publiken. Hvad som .i våra dagar gifver den fria pressen denna sålunda äfven af ess vedersakare i tysthet erkända makt, är dess egenskap att vara orgån för opinioner. Detta gäller allestädes, er tanken har frihet att kläda sig i det ofeniga ordets drägt; mest dock 1 de stora ulturstater, der opinionerna rörande sig i större Och mera skarpt begränsade massor, lättare finna uttryck, och dessa mera obehindradt kunna spridas. Så har förhållandet af ålder Varit i England, och är det ännu i dag. — Så är det ock, ehuru i mindre grad, i Frankrike, hvärs visserligen hågot klippta öch tuktade press väl icke egentligen i allmänhet. yttrar annat än inspirerade meningar eller politiska likgiltigheter; men der likväl en och annan friare utgjutelse vist tolereras, så framt den ej låter höra så oanständiga uttryck söm. t. ex. det nyligen af hr Albert de Broglie begagnade parlamentariskt styrelsesätt o. m. ådant. Då öppnar sig molnet hvaruti. den moderne Jupiter vanligen höljer sig, och en liten blixt under den officiella benämningen varning (— skall ej äfven Sverge snart tillegna sig en dylik artig apparat?) u,plyser benäget den oförvägne om den afgrund vid hvars brädd han sväfvar. Sedan den första glädjeparoxysmen i Paris ef.er det ryska svaret något litet stillat sig, och på de klara pannorna en och annan liten bekymrets fåra börjat visa sig, under det på andra sidan kanalen John Bull, efter att i början ha låtit höra ett föga diplomatiskt brummande, efterhand började se något lugnare ut och nästan tycktes vilja lyssna till den af Palmerston parlamentet gifna varning, har bu den politiska stiltje, som Läraf blef en följd, plötsligen afbrutits genom en Times artikel, hvilken likasom en bomb slagit ned i den goda staden Paris. I denna artikel (införd i sin helhet på ett annat ställe i bladet). ger Times luft åt sitt misstroende mot Frankrike, på samma gång den med stolthet omtalar Englands mäktiga tillgångar och öppet uttalar den satsen, att nämnde land representerar framtiden likasom Österrike det närvarande och Frankrike det förflutna. Man kan lätt föreställa sig hvilket intryck denna trotsande maning gjort på pariserpressen. På den: fredälskande Debats tyckes ordet nästan vilja fastna i halsen, och för sin officiella harm finner den icke något lämpligare aflopp än en allmän protest utan något ingående i detaljer,. Union talar mera rent ut och för