Aftonbladet – 26 februari 1856, sida 2

En ny utsigt att på ärligt. sätt förtjena sitt bröd har således öppnats för våra stackars tqvinnor. Jag tyeker mig härvid se den ädle biskop Agardhs glädje! Herr Isaae Marcus skall Ka evig Heder af att sålunda ha befordrat: den svenska qvinnans emancipation: åtminstone ett steg framåt: Och. Kapten, Puff den, odödliga äran att hafva skrifvit den första tidningsartikeln som blifvit satt af svensk qvinnohand. . Man kan utan svårighet föreställa sig hvilket helsosamt inflytande det skall hafva på pressens alster, att de sättas af oskyldiga unga flickor. : Man generar sig aldeles ieke för pojkarne; men en lättsinnig författare skall betänka sig innan han nedskrifver sina tvetydigheter, när han vet att en blyg ung flicka skall vara den första som kastar ögonen på hans manuskript och rodhar deröfver; våra filosofiska och docerande skribenter skola bemöda sig att bli litet mindre tråkiga, af fruktan att en vacker mun annars skulle dragas till en obebaglig..gäspning under sättningen af deras lärda foster; och de politiska skriftställarne skola, såsom män af verld, för att.behaga damerna, göra sina krior och stridskrifter så lättsmälta och njutbara som möjligt. Dagbladslitteraturens tusenåriga rike:skall begynna; man skall ej mer inom den öffentliga . diskussionen: förninima några utbrott af hat, ilska och bitterhet; oppositionen skall bli mild som ett lam, och satiren, innan den afskjuter sina pilar, omlinda dem med blommor. Naturfehomen. För icke lång tid sedan bar en särdeles egenartad och på sanima gång praktfull företeelse visat sig i staden Hartlepool i Eng. land. Under hela förmiddagen hade det blåst er häftig nordostvind, åtföljd af starka regnskurar, hagel och snöglopp om hvartannat; hela synkretsen var förmörkad af tjocka molnmassor. Omkring klotkar 4 på aftonen kom ett moln, tjockare och vidsträck: tare än de föregående, och försänkte hela staden fö några minuter i det fullständigaste mörker. Snar skingrades doek detta åter, men då blefvo innevå narne i stället förskräekta vid den plötsliga åsyner af ett ofantligt stort och vackert eldklot, som sväf. vade fram på föga höjd öfver marken, så att de riktigt tycktes vidföra sjelfva hustaken. Efter unge fär 15 sekunders förlopp sprang meteoren i stycker med ett brak, som om det varit den förfärligaste ar tillerisalfvå. Pe äldste sjömän förklarade, att unde: