Aftonbladet – 26 februari 1856, sida 2

Nya utsigter; : (Ur Kapten Puff). Jag giek en dag i början af veckan upp till herr Isaae Mareus, min boktryckare, för att språka litet med honom angående våra affärer: Jag mötte honom i tamburen till hans våning, och han bad mig på ett ögonbliek stiga in; han skulle straxt vara till tjenst. Jag öppnade dörren till hans rum och ämnade utan vidare krus gå in, men stannade förlägen på tröskeln vid åsynen af ett par unga: fruntimmer som sysslade med någonting inne i rummet. — Förlåt fade jag, och tänkte draga mig tillbaka. — Nej, var så god och stig på, det är inte farligt, sade herr Mareus, som stod bakom mig och småskrattade åt min förvirring: Jag må här bekänna att jag har det : lilla felet att vara något blyg af mig, isynnerhet för fruntimmer. Men hvad Yar att göra? Jag insåg att jag måste bemanna mig oeh trotsa de spefulla bliekarne från två eller tre par vaekra ögon, såvida jag icke ville blunda eller springa. Jag steg således dristeliga in. TI första ögonblieket hade jag ej gifvit akt på hvad det var, som de unga fruntimmerna sysslade med; men det var just det man ville visa mig... De hade nemligen fått hvar sin boktryekarkast ; framför sig eeh voro i fall färt med att sätta ett manuskript af mig! På mina frågor upplyste herr Mareus mig att de unga fruntimmerna voro döttrarjaf aktningsvärda föräldrar, goda kristna, snälla fliekor, som önskat lära sig sättåryrket både för nytta och nöjes skull. Det är allt för många som arbeta med nålen, det räcker ej till för dem alla; hvaremot en flitig och ordentlig sättare alltid har fullt upp att göra och kan på Fö vecka förtjena 5-6 gånger så mycket som den idigasto sömmerska.