Aftonbladet – 26 februari 1856, sida 1

ETT LITET BALÄFVENTYR OCH :!ETT LITET GRAFKORS. MINNE FRÅN UNGDOMEN. AUSUST BLANCBE. I min ungdom hörde jag en man en gång yttra om sig sjelf följsnde: Man säger att jag är femtio år gammal, men det är inte sannt, jag är knappast ett, ty trettio år har jag sofvit bort, middagslurarne inberäknade, tio inalles har jag suttit på bysättningshäkte, och af de återstående tio ar knappast en enda dag tillhört mig sjelf. Betydelsefull och likväl omedveten af min betydelse har jag, liksom majstången, stått och sett på hur hela verlden dansat omkring mig. Men när verlden dansat sig trött, hugges majstången i stycken och kastas på elden. Mannen, som yttrade dessa ord, hette Torngren, och den af mina jemnärige här i Stockholm, män eller qvinnor, som kännt hans person och icke minnes hans namn, är en otacksam varelse. Det är endast medelmåttor som tänka på allt. Torngren tänkte blott på ett han, och det var att tillställa baler på börsen om vintern och på D nn om sommaren, och i efter honom har i Stockholm icke funnits h like. Hvem har kunnat dekorera en balsalong så l som ban? hvem välja societet så till allas belåtenhet som han? Han kom öfverens med hela verlden, utom med sina kreditorer. Han gjorde allt för andras trefnad, men ingen gjorde något för hans. Han har varit orsaken till oräkneliga giftermål, utan att hafva fått