Aftonbladet – 26 februari 1856, sida 1

gå baklänges... tillåt mig presentera er för en dam, min herre. Jag tackade och följde baltillställaren till ett par fruntin: mer, mor och dotter, som sutto något afskilda från de öfriga, för hvilka de syntes helt och hållet obekanta. För öfrigt var det lätt att i begges ansigten, försvarligt fula, upptäcka ledsnaden öfver att ingen kavaljer ännu anmält sig. Torngren presenterade mig för dottern, hvars namn jag glömt, och jag valsade med henne. Efter valsens slut sökte jag Torngren och bad honom för ombytes skull pre sensentera mig för en annan dam med något mindre mun och något större ögon. Omöjligt, svarade Torngrer, alla damerna äro uppbjudna för hela aftonen, utom hon som ni nyss valsade med... den stackärs flickan är för första gången på bal, och jag fruktade att hon skulle få sitta hela qvällen ... men ni kan gerna bjuda upp henne ånyo, ni gör ett barmhertighetsverk, min gunstige herre.n Det der är godt och väl, menade jag, men... bvem är hon då? hvilka äro bennes föräldrar ! Hon är dotter till en min synnerliga vän som likväl icke är på balen, upplyste Torngren, dotter till min tapetserare, en redlig och aktad borgare, hos hvilken jag står i stora förbindelser .. Jag kunde icke underlåta att låta modern och dottern för en enda gång få bevista en sådan bal... på de här brunnsbalerna får man icke alltid vara så noga... Det bör väl inte kunna genera er att dansa med dottern till en tapetserare... och för öfrigt skall jag säga er, min herre, att det icke finnes någon som med sådan smak svänger sig i salongerna som tapetseraren. Men att oupphörligen dansa med en och