Aftonbladet – 25 februari 1856, sida 3

rr ram SO RR 42 sk. billigare än på jernvägen, Så äfven med spanmål. På jernväg kostar t. ex. en tunna råg om 13 18 omkring 4 sk. per mil, på ångfartyg 18 sk. och på seglande fartyg 12 sk. per tunna, eller sjövägen 34 sk. eller 28 sk. billigare än på jernvägen. I returlaster från Stockholm tages sill, salt, kolonialvaror m. m., som på detta sätt kunna föras till billigare pris än på jernvägen. Samma förhållande eger rum med de öfriga hamnarne vid Mälaren. — Hvad passageraretrafiken beträffar, så är vattenvägen likaledes billigare än jernvägen. Från Vesterås till Stockholm kostar en däeksplats på ångfartyg 2 rdr person och för dalfolk blott 1 rdr 24 sk. Plats i tredje klassens vagnar å 12 sk. per mil komme att kosta för samma resa 2 rdr 36 sk. Häremot skulle kunna invändas att dessa förhållanden ej ega rum hela året om, ty om vintern, då Mälaren är frusen, kunna inga effekter derå fortskaffas. Detta är väl sannt, men härpå svaras, att när Mälaren ligger tillfrusen, så ligger äfven Stockholms segelled genom skärgården, och då kunna de till export bestämda varorna lika gerna uppläggas i Mälarestäderna, der magasinshyran är billigare, som i Stockholm. Tages derjemte i betraktande, att den tidpunkt ej torde vara långt aflägsen, då ångfartyg komma att användas till Mälarejakternas bogsering till och från Steckholm, så torde ej någon farhåga finnas för möjligheten att vattenvägen få transporterade så stora qvantiteter varor, som trafiken kan komma att erfordra. Hvad särskildt beträffar staden Westerås, börieke förbises, att jernexporten derifrån inom få år torde blifva betydligt förminskad. Största delen deraf kommer att på Gefle—Dala jernväg gå till Gefle, oeh återstoden att på den till Dalelfven fortsatta Norbergs-jernvägen och få Strömsholms kanal (hvilken i vidgadt format kommer att öppnas år 1860 på våren) tranporteras direkte till Stockholm, utan omlastning vid Strömsholm, såsom nu sker. Hvad åter södra linien vidkommer, så springer genast i ögonen en stor och väsentlig fördel, som med densamma skulle beredas för sjelfva Stockholm; Redan länge har behofvet af en utkamn till Stoekholm gjort sig särdeles kännbart. Dalarö och Herhamra hafva hittills varit de hamnar, hvarifrån dyrbarare varor alla år måste, sedan Skärgården tillfrusit, landvagen transporteras till hufvudstaden. Båda dessa hamnar hafva sina olägenheter. Dalarö, som ligger Stockholm närmast, är obetydligt längre isfri än den öfriga skärgården. Herhamra, beläget på Thorön, har visserligen en ypperlig hamn; men från Stockholm och dit år det 7 mil, af hvilka de två sista, som gå öfver sund och öar, äro af en särdeles svår beskaffenhet. En och en half milnorr om Herhamra, på södra udden af Mörkön, finnes doek en rymlig och säker hamn med 10 famnars djup, hvilken eger den fördelen att vara isfri åtminstone 2 månader längre om året, än segelleden till Stoekholm. Från närmasta punkt af den söder om Mälaren föreslagne jernvägen är det endast 1?, mil till denna hamn: Stoekholm skulle således, genom att bygga en bibana 1?; mil lång utefter Mörkön, få en ypperlig uthamn, belägen på endast 6 mils afstånd. Nyttan häraf för hufvudstaden år så tydlig och klar, att det är alldeles öfverflödigt att derom vidare deducera. Från Mörköns södra udde till Tullgarns slott är endast , mil. Vidare skulle södra linien, i den riktning som blifvit ofvan föreslagen, midt i hjertat af Södermanland, gå förbi sjön Båfren, som, sammanhängande med flere andra sjöar, vattnar den rikaste trakten i detta Jandskap. Utan öfverdrifna kestnader kunde Båfven, medelst en sluss vid Råby, sättas i förening med sjöarne Långhalsen och Yngaren, hvarigenom en lätt kommunikation med jernvägen bereddes för afsättningen af kring dessa sjöar belägna orters ymniga produkter. Byggdes sedermera en mindre jernväg eller, ännu bättre, anlades en kanal mellan Nyköping oeh sjön Långhalsen på eller utmed Nyköpings-ån, så komme äfven staden Nyköping i beröring med jernvägen oeh det inre af landet. . Från Katrineholm vid sjör Näsnaren skulle östra stambanan taga utaf till Norrköping. Denna stad, med sina stora många fabriker samt betydliga handelsrörelse, komme således dels i behöflig ytterligare beroring med Stockholm, dels ock med Örebro oeh de orter, hvartill kommunikationer derifrån leda — något som alldeles icke blifver händelsen, om jernvägen skulle dragas norr om Mälaref, Från Säfstaholm borde en bibana anläggas till Läppö hamn vid Hjelmaren. Den kommer blott att utgöra 1!; mil. En sådan bibana vore nödvändig för de i trakten deromkring belägna många bruk, som ej med fördel kunna föra sina effekter till Stockholm på den dyrare jernvägen, utan måste från närmaste hamn fortskaffa dem sjöledes genom Hjelmare kanal. I grannskapet af Hallsberg skulle södra linien träffas af tvenne bibaner, af hvilka den ena ifrån norr och Örebro, och den andra ifrån söder och Askersund. Med båda dessa orter skulle således både Stoekholm och Norrköping komma i förening, hvilket blott inträffade med den förra om vägen droges norr om Målaren. Isynnerhet vore det i militäriskt hänseende af särdeles vigt, att få Stoekhelm ech Askersund medelst en jernväg förenade. Sverges eentralfästning Carlsborg ligger vid samma sjö som den sednare staden, pnemligen Wetiern, hvilken sjös förbindelse med Stoekholm under fredstid väl går för sig medelst Göta kanal; men i händelse ef krig med vår östra granne, hvilket visst icke är omöjligt, vore det af i ögonen fallande nytta, att en snabb oeh direkt inre förbindelse finnes mellan Stockholm och Carlsborg å ena sidan, samt mellan Carlsborg, Örebro och Arboga å den andra. Kastar man nu en bliek på kartan, så finner man, att den norra linien går så godt som utmed stranden af tvenne segelbara sjöar, på hvilka den billigare transportkostnaden gör det omöjligt för jernvägen att erhålla en trafik, betäckande drifkostnaden, oeh först vid Örebro tränger djupare in i landet, då deromet dem södra, så snart hon lemnar Stockholm,