det ena tillsammans med det andra och kommer till den förmodan att Rhitra — hvilken efter äfventyret med Jörgen varit från nejden försvunnen — måste vara densamma som — Dorrit. Den egenhet, att den sednare alltid varit sedd med en liten fantastisk amulet, en orm af purt guld, i venstra örat, något som äfven varit anmärkt om Rhitra alltifrån det hon var litet barn, gifver denna förmodan till och med en temlig grad af visshet. Den vendiska qvinnan, Gulitza, bor ännu derute på näset. Strange beslutar att uppsöka henne, Mötet mellan Strange och Gulitza är af aldrastörsta märkvärdighet. Han får här af den gamlas egen mun de sällsammaste ting att höra, Sjelf i yngre dagar en strålande skönhet, har hon varit röfvad och bortförd till ett af de,vendiska hedna-templen, der hon om nätterna blifvit besökt af den orena guden? men efter någon tid, enligt hedniskt skick, från templet nedstörtad i hafvet för att dö med sin skam; hon hade emellertid blifvit upptagen ur böljorna af en fiskare och sednare apländt till den danska kusten, der hon byggt sig en koja och födt ett vredens barn, hvars kött och blod visserligen är hennes, men hvars ande är en djefvulsp, Den olyckliga modren bar endast en uppgift på jorden, den att kunna lösa all den förbannelse, hennes osaligt undersköna dotter sprider omkring sig, och hon undervisar Strange i ett signeri hvarmed han, gåsom en ren och öbefläckad riddare, skall kunna bryta Dorrits afskyvärda trollmakt och tillika affocka henne hvad hemr lighet som helst. Medlet kan dock ej begagnas förgän pästa Sankte Hans natt. Under tiden till dess mellankommer nu något, som visserligen till en början — ödet vill så — förer Strange på betydliga sidovägar, men dock till slut medförer det lyckliga lösandet af mer än en djup gåta. Det är