man icke tro då man tager i betraktande dessa siffertal: År 1853 belöpte sig Englands. utförsel öfverhufvud till . . 98,933,000 . Till Förenta Staterna . . . 28,658,447 Till kolonierna och Indien . 33,352,724 Införseln utgjorde öfverhufvud 151.411,210 . Från Förenta Staterna : ; . 26,105;905Från kolonierna och Indien . 32,118,:472 Ett krig under sådana förhållanden vore en japanesisk duell, der, såsom men vet, båda duellanterna upprista magen på sig sjelfva. Regeringen har låtit sig angeläget vara att förse parlamentet med annan sysselsättning i stället för utrikespolitiken. Hon har utnämt en domare, sir James Parke, till pär på lifstid. Värdighetens inskränkning till lifstiden har i förevarande fall ingen praktisk påföljd. ty Parke är gammal och barnlös; men just derföre hade man icke behöft uttala den. Att man ändå gjort det, bevisar att man ville :etablera principen. Så har äfven torypartiet ansett saken samt föreslagit, att patentet, som utgör ett groft författningsbrott, skulle öfverlemnas till privilegii-komiten att pröfvas och bedömas. Förslaget, som bestreds af regeringen, blef med betydlig majoritet antaget i ett ganska fullsatt hus. Debatten, som fortfor 110 timmar och fördes af husets störste jurister, utgör en rik grufva för studiet at den engelska författningen. Detstår fast. att under de sistförflutna 400 åren ingen utnämning på lifstid förekommit som fullkomligt passar in på förevarande fall. Man sammanförde ett galleri af 18, för det mesta ej genom sina dygder utmärkta damer, bland hvilka den beryktade hertiginnan af Portsmouth, som fått sig tilldeladt pärskap på lifstid; men damer sitta icke i öfverhuset. Äfven de någon gång förefallna utnämningarne af män skilja sig alla från ifrågavarande fall. Hvad är den engelska författningen? En 1000-årig historia; Ministrarne gingo tillbaka till Plantagenetdynastiens tider, åberopade sig t.-ex derpå, att Richard II (död 1399) utnämnt sin gunstling, den franske äfventyraren Guichard dAngle till grefve afHuntingdon. Grefve Granville påstod, att mot kronan gäller ingen gammal häfd, och han belyste denna för rättssäkerheten betänkliga sats gm 2 det mest betänkliga exempel som kunde uppletas, i det han förklarade; att kronans veto visserligen icke på de sista 150åren blifvit utöfvadt, men derföre ingalunda gått förloradt, utan ännu är fullt lagligt, och konstitutionelt-är. hvad som är lagligt och rådligt, legal and expedient. Lord Lyndhurst. erkände visserligen, att utnämningar på lifstid voro lagliga, men bestred att de äro konstitutionella, ty det vore författningsvidrigt, att kronan utöfvade prerogativer, hvilka hon visserligen en gång egt, men sedan lång tid tillbaka icke vidare utöfvat och specielt icke sedan 1688 års revolution, då författningen erhöll sin afslutning (when the constitution was ultimately formed). Jag måste här åtnöja mig med att fästa uppmärksamheten på denna intressanta kontrovers, som riktar blicken lika mycket in i en aflägsen framtid somi en längesedan förfluten forntid. Hvad som är rådligt beror af omständigheterna. Om alla prerogativer, som kronan en gång e.t, blott sofva intill dess det gynnsamma ögonblicket för deras återuppväckande inträder, hvem förmår då förutsäga, hvilka saker en framtida Macaulay skall få att förtälja? Underhuset har fått sig en mängd lagförslag förelagda, hvilka angå den inre förvaltningen och blifva att omförmäla under de sednare stadierna af deras behandling. OC: I. D.