icke erkänna honom såsom ärftlig kejsare; och då ryska kejsaren vägrade honom benämningen Bon amiv, och slutligen äfven på detider då Ludvig Filip, för att erhålla en nådig blick från S:t Petersburg, icke aktade för rof att förmå konung Christian VIII af Danmark till utfärdande af det öppna brefvet, den första akten i det konstfulla drama, som ändade med det sorgliga londonerfördraget af: Maj 1852. Det väcker ingen förundran om han föredrager besittningen af det redan vunna framför en fortsättning af kriget, hvars framgång är osäker, men hvars skadliga inflytande på landets förmåga att bära skattebördorna, på den industriella verksamheten och på den under kejsarväldet så kolossalt utvecklade svindlande spekulationen deremot är säkert. Man har här för längesedan anmärkt och ansett såsom kännetecken på ett närmande, att Louis Napoleon afslutat expositionen med. ett vädjande till den allmänna meningen, och att ryska depeschen, som meddelar fredsvilkorens antagande, börjar med en bugning för allmanna meningen. På fransmännens kejsares ihärdighet och kraft i viljan tviflar ingen; hans fabelaktiga bana är ett lefvande vittnesbörd derom. Men om man i politiken i allmänhet icke bör räkna på andra motiver än det egna intresset, så är L. Napoleon säkerligen den siste hos hvilken man bör förutsätta ändra bevekelsegrunder. Känslopolitici, hos hvilka, såsom Shakespeare säger, önskningen är tankens fader, befinna sig under sådant förhållande i någon förlägenhet. De önska att förbundet mellan England och Frankrike icke måtte upplösas, men de önska äfven, att England måtte gifva femte punkten en ganska ansenlig utsträckning. Då dessa båda önskningar, under förutsättning att franska regeringens stämning är riktigt bedömd, icke äro förenliga, å veta de icke rätt hvad de skola hoppas, och följaktligen icke heller hvad de skola tro. Vi andre, som se sakerna sådana de äro, måste dela deras önskningar, men kunna bygga vår tro blott på skäl, icke fö förhoppningar, och vilja tålmodigt afvakta uruvida England kommer att gå utöfver de franska fordringarne.: Enskilda röster inom pressen påstå att så skall ske; men de fakta, som hittills blifvit kända, tala icke derför. Vi ha från lord John Russells: egen mun hört, att det österrikiska förslaget om en maritim jemvigt i Svarta hafvet, som han: hade antagit, redan hade blifvit gilladt af pluraliteten bland:hans kolleger, då, såsom han uttryckte sig, en yttre tilldragelse förändrade beslutet. Denna tilldragelse var L. Napoleons protest, enligt hvad Disraeli tvärt genmälde och hela ministerbänken genom ett förläget stillatigande bekräftade. Äfven har engelska regeringen på den enda terräng, der iman tillskrifver henne särskilda intressen, nemligen å krigsskådeplatsen i Asien, icke gjort något för att bevaka dem. Uppgiften i Timesn, att lord Stratford icke velat göra något för att proviantera eller undsätta Kars, ja till:och med lemnat 63 af general Williams depescher obesvarade, har hittills icke blifvit motsagd. utan fastmer blifvit genom general Beatson och andra nyligen från Orienten återkomna personer sålunda bekräftad, att de påstå, att det hvarken fattats tid, vilja eller medel, men att sändebudet förhindrat allt. Förklaringen på detta förhållande finner man deri, att Ryssland upprepade gånger uttalat, att det efter ett nederlag icke kunde inlåta sig på underhandlingar; och de sjelfständiga tidningarne citera till jemförelse följandeställe utur en sir Hamilton Seymours depesch af d. 11 Nov. 1853 (kort före öfverfallet vid Sinope): Vi (d. v. s. grefve Nesselrode och jag) talade om medlen att göra ett slut på detta olyckliga krig. Hans yttranden bekräftade hvad jag redan hade erfarit om den ryska regeringens stämning, att det nemligen icke kan blifva fråga om allvarsamma underhandlingar förr än turkarne, lugnade genom ett nederlag. blifvit utdrifna ur furstendömena, Jag anmärkte att Hennes Maj:ts regering, städse benägen till fredliga åtgärder, ställer sjelfva ändamålet, att bringa till stånd en försoning, högre än det ena eller andra medlet för dess ernående. Framläggandet af skriftvexlingen angående Kars har blifvit utlofvad och emotses med otålighet af allmänheten. Å andra sidan är sannt, att den af Morning Post; för några veckor sedan med myc: ket eftertryck meddelade försäkran, att England står fast vid sitt yrkande att Bomarsund ej må få återuppföras, hittills icke blifvit uttryckligen motsagd, utan fastmer Constitutionnels, wienerkorrespondent försäkrat, att Österrike och Frankrike uti detta Englands yrkande instämt. Äfven handlingarne rörande tvisten med Förenta Staterna om Centralamerika har lord Palmerston lofvat framlägga, sedan han i början sådant vägrat, och jag förbehåller mig att få derur sända er ett ut og I värfningsfrågan har med sista posten från Washington ingått en lång depesch med nya klagopunkter; härvarande regering har i och för dess besvarande först infordrat ett utlåtande från H:s M:ts sändebud, Vi skola alltså först om några veckor hafva att vänta anthentiska upplysningar öfver den ståndpunkt Nyaga saken befinner sig. Det anmärkes med allmänt ogillande, att Times, och Morning Post hårdnackadt framställa striden, hvilken väns der sig kring en folkrättslig fråga, såsom en point dhonneur-, en etikett-såk, hvilket blot kan förbittra känslan och försvåra en försoning. Man går ända derhän att påstå, det regeringen afser att skaffa en sysselsättning åt den med fredsutsigterna ganska missnöjda flottan. Men på en så oerhörd pohtik kar PR aa Rad datta Amnh I sialfuön varkat ham fuel