att framemot morgonen låta tillträdet till hennes herrskarinnas sofrum stå öppet för honom och Strange. Den gamle Jernskjeg står utanför på post. Strange och hans kamrat smyga sig in på tå; medan den sednare med försigtig hand löser den lilla ringen med guldormen ur slumrerkikans öra, utförer Strange signeriet. som han lärt af Gulitza, Verkan käraf är ögonblicklig. En rysning genomilar den sköra kroppen, hon synes göra våld på sig för att vakna, men förmår det icke. Bunden af en hemlig öfvermagt, ömsom leende, ömsom i drömmen fällande strida tårar, svarar höna mekaniskt på allt hvad Strange spörler henne om. Ellen lefver fjerran på sin faders öde borg, inmurad i en kammare och bevakad af en böd 1, som blott behöfver draga i ett snöre för att offret ska I genom en fall-lucka störta ned i ett femtio famnars djup, Strange har hört nog för att genast lemna Dorrit och jemte de begge andra begitva sig till det angifna stället för Ellens fångenskap .., Dorrit har, så snart ynglingen släppt hennes tand, återfallit i sin djupa sömn bor infinner sig följande dag, exinrande sig intet från natten, hos konung Erik, der hon fräckt pockar på att blifva förklarad drottning, Hon har sjelf ännu e) bemärkt att hennes magiska örring är borta, men ajt hon verkligen ej längre eger denna amulett visar sig bäst deraf, att hennes troll; makt öfver konungen är med detsamma — helt försvunnen, så att denne till och med skälis gen ritt (det liknar för öfrigt konung Erik af Pommern I) ropar. till henne, till hoffolkets yttersta bestörtning: Vik hädan, hedniska nexal och sparkar åt henne med sin stöfvel, varvid hon med ett högt jemmerskrän förs svinner som en skugga ur riddarsalen, (Slutet följer.)