I anledning af det program, som Constitutionnel uppställt för Turkiets pånyttfödelse, och hvaruti uppräknas medborgares likhet inför lagen, religionsfrihet, okränkbarhet till person och egendom, andliga maktens skiljande från den verldsliga m. m., gör Sigcle hr Cesena (den bonapartiska Constitutionnels hufvudredaktör), den under närvarande förhållanden i Frankrike något besvärande påminnelsen, att han i sitt program förgätit åtskilliga vigtiga punkter, såsom t. ex. tryckfrihet, diskussionsfrihet, representativ frihet och associationsfrihet. — Times Paigerkorrespondent innehåller följande betraktel3er, gjorda af en fransk militär öfver dagens stora fråga, och hvars opinion i dylika äninen ofta framlagts inför allmänheten: Det är intressant att studera allmänna opinionen i Frankrike angående denna stora fredsfråga. Det ärsföga tvifvel derom att, med undantag af militärer, freden nu är populär — men icke en sådan fred som den nu föreslagna. Tillfredsställelsen är icke utan en blandning af saknad Hos den störa majoriteten af fransmän. De ifrigaste, otåligaste efter freden till hvilket pris som helst äro legitimisterna, hvilkas alla sympatier sedan lång tid tillbaka varit för Ryssland, och med hvilkas antipatier England är hedradt. Männen af Ludvig Filips skola, hvilka bekläda en stor del af statens embeten, och som till en stor del utgöra den officiella verlden, äro, likasom under den förra regeringeny äfven nu anhängare af freden för hvilket pris som helst. De åstunda ej annat än en enda sak — att få åtnjuta de förmåner de ega till följd af sin ställning. De säga er, att Frankrike vunnit nog af ära föratt dermed vara nöjdt; men de glömma, att denna ära, som är nationens tillhörighet, ,till en viss grad motväges af det tadel, som faller på regeringen, hvilken icke lyckats finna en stor general; ellergifva: en bättre ledning åt armåns operationer. Inom Frankrike klandras enhälligt den ringa frukt, som skördats af alla våra bemödanden, uppoffringar och tapperhet. -Den verkliga allmänna meningen inom, Frankrike är, så vidt den kan vara känd, densamma som i Piemont och i Sverge, nemligen att det vore olyckligt-om våra vapen skulle nedläggas innan Europas jemvigt medelst -Polens återupprättande blifvit försäkrad: En omständighet isynnerhet gifver stor Vigt åt denna mening, den nemligen att i trots af österrikiska kabinettets. förnekande, det. ej behöfts mer. än -frambesvärjandet af Polens skugga, för att förmå Ryssland att lägga ned sina vapen och att antaga de propositioner man påtvingat denna makt. Tänkande personer inom detta land anse kejsaren hafva begått ett misstag då han lät detta tillfälle att vinna ära gå sig ur händerna. Han har haft i sin makt att förändra Europas karta, så illa uppgjord 1815 af hat till Frankrike. Det synes som om han. varit förfärad af storheten i denna plan, hvilken skulleför honom vara så ärofull. Han har alltid, äfven under kriget, 1åvt sina önskningar begränsas af 1815 års traktater, så förhatliga för detta land, och han skall ej i hvad som rör Polen yrka på dessa önskningars uppfyllande. En sak är emellertid viss, att armån skall från Orienten återvända, otillfredsställd med det sätt, på hvilket kriget blifvit fördt, och äfvenså med det kejserliga gardets upprättande.