—-—————-K H — X 222m:mo——— bara skuldrorna, fästa sina mörka pupiller på konungen för att i ögonblicket ordentligt förhexa honom. Förgätande sin maka, har Erik genast låtit inreda en boning åt den oemotståndliga förförerskan — ytterst ner i lindallen, det der prydliga huset bakom rosenhäckarne! — låtit henne iförag de kostligaste drägter och öfverhängt henne med klenoder. Konungen kunde ej mera skiljas från henne. hvarken natt eller dag; han lefde i ett oupphörligt kärleksrus, och hans enda tanke var Dorrit (hon kallade sig vid detta namn). Men Borrit hade ett hjerta för mer än en, up eoeur pour deux amours,, hon hade bemärkt den unge hr Strange och utkorat äfven honom till sitt offer. Dock, junker Strange har icke låtit sig lika lätt bedåras som den lättsinnige konungen, han har, trogen sin Ellen, med förakt tillbakavisat den hemlighetsfulla förtrollerskans alla koketterier, hendes Smiil og Sang og Dandsen, saa sommerfugle-let. Hvarpå den allsmäktiga Dorrit beslutat så väl hans som hans älskades förderf. Genom giftigt förtal har hon förmått konungen att uttala hr Stranges dom: Saa fare han ad Helved paa den kronede Hjort! Och en vacker morgon sökte man förgäfves öfverallt den unga junkern; ingen visste rätt hans: öde, man vågade endast hviskande gissningar. Äfven Ellen var på sitt håll försvunnen. Allt detta berättar sångaren för den lyssnande kretsen i mjölnarens stuga, Sjelf har han — Folmer är hans. namn — af Eriks drot:ning erhållit det förtroendeuppdraget att gå ut öfver hela landet och i hemlighet söka spåren efter den olyckliga Ellen och hennes älskare, hr Strange, Med ridderligt sinne har