Aftonbladet – 23 februari 1856, sida 1

oo HJORTENS FLUGT Et Digt af CHRISTIAN WINTHER. Kjöbenhavn, 1850. Anmäld af O. O. Nattens slöja betäckte ännu den drömmande lunden, dagens öga slumrade ännu sin sista ljufva blund och halfmånen skådade med tungsinnt blick ned öfver konungaborgen, som mellan stolta bokar reste sig vid brädden af en klar insjö. Det var det präktiga Gurre slott, i medeltiden så frejdadt som danskt drottsäte, i våra dagar endast ruiner af en ruin, men äfven som sådan ännu med en viss pietet besökt af vandraren, hvars kosa blifvit förd åt de intagande skogsjö-rika trakterna af norra Sälland. Det var Gurre borg, och konungen, som der höll sitt hof, var Erik af Pommern. I den stilla, halfdunkla timma, då skalden först förde oss hit, tillarager det sig här ett hemskt och mysteriöst äfventyr. Vid foten af slottets torn öppnas en af fiäderbuskar halft undangömd jerndörr, och upp ifrån ormgårdens fuktiga gömma tränga ett halft tjog vilda karlar denna väg fram, bärande röda facklor och förande fängslad mellan sig en ungersven med brunt, fladdrande hår. De släpa honom öfver borgbryggan och utför backen bort ill slottsparken. Ynglingen låter sig utan motstånd föras hvart det bär; han besvarar endast med ett bittert leende våldsmännens hån: och kastar med ädel stolthet blicken omkring sig. Framkommen till rosenlunden, blir han af karlarne lyftad upp på en hjort, hållen af fyra svenner i beredskap och med starka hamprep surrad. baklänges fast på djurets rygg. Sedan detta väl är bestäldt, uppstämmer bela skaran med knallande piskor ett vildt halloh och hopp; man klap