Aftonbladet – 22 februari 1856, sida 3

Tul Redaktionen af Aftonbladet. Först i går föll oss i handen den i Lund utgifna Landthushållnings-tidningens andra nummer för innevarande år. Deri förekommer ett fyra spalter långt och temligen gallabemängdt sändebref från nyssnämle tidnings redaktion, adresseradt till Red. af Aftonvadet, hvarom vi pligtskyldigast få äran underrätta. Bemälde sändebref synes vara föranledt af vår an: :nSlan (försedd med signaturen M.) utaf hr Berge: ns Tidskrift för svenska landtbruket (se Aftonbladets bihang för den 18 Dee. förl. år) Hr. C. R. Wulff — Landthushållnings-tidningens vedaktör — har i detta sändebref dels strängeligen pannat upp oss, emedan vi i nyssnämde anmälan, enligt hans förmenande, skrifvit vett slags kritik af öfver?) hela vår periodiska landtbruks-litteratur, med hvilken kritik den ärade red. ej funnit sig belåten, och dels i skarpa ordalag apostroferat Afton bladsredakt. som i sin tidning intagit den förmenta sritiken, anseende hr Wulff att A:tonbladsredakt:s agronomiska verksamhet kan blifva skadlig, om en sådan fribytare som recensenten M. fritt får vutdela sodt ryckte och ondt ryckte i en tidning som beklagligtvis mången ännu blindt tror på. Fastin vi ej hysa ringaste håg för tidningspolemik : allmänhet, torde dock vara nödvändigt att göra upp räkningen med hr W., så att han sedermera i ostörd ro må kunna fortsätta bestyret med sin lilla tidning. Till att börja med få vi alltså speeielt fästa hr W:s uppmärksamhet derpå, att i vår ofta omnämda anmälan intet blifvit yttradt om hele vår periodiska landtbrukslitteratur, utan:blott om hr Bergelins och professor Arrhenii tidskrifter, hvilka begge af oss blifvit, såsom vi tro, välförtjent lofordade. Denna omständighet hade hr W. sannolikt icke förbisett, derest hns lynn3 vid tillfället ej varit en smula irriteradt. I vår anmälan förekom, hvad sannolikt ingen opartisk bestrider, att vi redan ega en ganska god landtbrukslitteratur, och en dålig på köpet, om hvil.ken sednare vi denna gång icke hafva för afsigt att yttra oss.s — Hr W. citerar detta i sitt sändebref, nen tillägger för egen del: Det är således blott med den goda landtbrukslitteraturen hr M. skall sysselsätta sig, eller kanske rättare med den del af denna, som utgöres af den periodiska landtbrukslitteraturens alster. De af dessa sednare hr M. ej behagar omnämna, måste således räknas till den dåliga .litteraturen, n.b. i hr M:s tanka. Att hr M. skulle anfört något skäl för ett sådant omdöme, hade måshända de haft rätt att vänta.. — Härvid lör dock märkas att vi ej fällt något omdöme i den riktning som hr W. anfört. Vidare yttrades i samma anmälan: Vi hafva nu trenne landtbrukstidskrifter, . väl värda att läsas, nemligen hr Arhenii och hr Bergelins., Efter dessa dalag, som hr W. äfven citerar, tillägger han för egen räkning: Det är således blott dessa tvenne -Iandtbrukstidskrifteå som förtjona attläsas. Öfriga tidskrifter eller tidningar, som uteslutande behandla amma ämne, äro således (återigen således!) icke värda att läsas n.b. i hr M:s tanka. Öfverse vi med det illvilliga och oklara i hr W:s tankegång, och den förvånande bristen på allsköns logik i hr W:s slutsatser — hvilket vi saklöst kunna, enär enhvar, som opartiskt jemför hvad vi verkligen yttrat, med hr W:s deraf oriktigt dragna slutföljder, nogsamt inser att hr W. beklagligtvis blifvit med en viss blindhet slagen — så kunna vi dock icke underlåta att påpeka, det hr W. blifvit missledande,