Aftonbladet – 22 februari 1856, sida 2

mission (Iortsatllning at Jane Eyre. — Onsdagen den 20 dennes blef, enl. P. T.. gästgifvaren Kihlgren vid Rotebro, för åverkan å elektriska telegrafledningen, af Sollentuna häradsrätt dömd att ersätta kostnaderna i målet, uppgående till omkring 100 rdr bko; samt at umgälla sin. förbrytelse med tre månaders fängelse å länshäktet. : mo — Man läser i Blekingsposten: Midt-i den fredliga utsigt, som erbjudes hit öfver från Paris, har man i sjelfva synlinien ett qvasikrigiskt; eller åtminstone afvaktande föremål att observera, ithy att kongl. svenska linieskeppet Dristigheten skyndsammastinredes till sjukskepp. Anledningen dertill höljes ännu af dunkel; men gissningarne hafva också derigenom -så mycket större område, -— på hvilket vi för vår del likväl icke ännu vilja inkräkta. Så mycket veta vi dock, att kostnaden för skeppets nya inredning enligt ritning ej får öfverstiga derför beräknade 11,000 rdr bkoö. — Onsdagen i förliden vecka ankom till Helsingörs redd engelska ångkorvetten Samson. ERRTUSE — Ryska regeringen har, enligt underrättelser i enskilda hitkomna bref, vidtagit en åtgärd, som är ämnad att på Finlands befolkning och särskildt på finska universitetets ungdom, hos hvilken på sednaste tiden försports flera betänkliga symptomer, göra ett fördelaktigt intryck. Den bekante vetenskapsmannen och publicisten J. W. Snellman, som en längre tid varit stängd från all verksamhet i det allmännas tjenst, lärer nerligen nu verkligen vara utnämnd till professor i vetenskapens system och sedolära vid Helsingfors universitet. Af pietet mot kejsar Nikolai minne har man icke velat återupplifva den af honom upphäfda filosofiska professionen, utan har i stället under ofvanstående benämning åt Snellman särskildt skapat en ny profession inom historisk-filologiska fakulteten. — Vi nämnde för någon tid sedan ett af konungens befallningshafvande i Halmstad mot utgifvaren af Hallandsposten boktryckaren Jeunsson väckt åtal för begagnandet af falsk tidningsstämprl. Rörande denna sak har red. emottagit en skrifvelse med upplysningar. hvilka visa att densamma tagit en alldeles oförmodad vändning och som alltid måste blifva obehaglig för konungens befallningshafvande. Hr Jeunsson, hvilken, alltsedan sina artiklar rörande det famösa borgmästarevalet i Halmstad, varit en för vederbörande föga behaglig person, lärer genast efter den å landskontoret gjorda upptäckten af 11, års bristande tidningsstämpelafgift blifvit häktad. utan föregående poliseller kansliförhör. Under tiden har ransakning blifvit förnyade gånger hållen inför rådsturätten; men f.rst den 7 dennes, och efter att hafva sutit häktad 3 veckors tid, sattes hr Jeunsson på fri fot, sedan han med vittnen styrkt att landskontorets egen vaktmästare A. Friberg, som varit uppdragen stämplingen och innehaft stämplarne, flera gånger stämplat t.dningspapper hemma hos Jeunsson förlidet år, samt att Jeunsson sändt Friberg åtminstone två gånger under samma tid stämpelafgift, för att i ränteriet levereras. Det blef i stället bemälte vaktmästares tur att gå i häkte. Saken synes härigenom blifva ett eitertänkligt vittnesbörd om vederbörandes i Halmstad maktutöfning, att icke tala om dess vårdslöshet: som, då 1törfattningarne stadga att tidningsstämpling skall ske på landskontoret efter aflevererad afgift. kan tillåta en vaktmästare både innehafva stämplarne och gå omkring till tidningsutgifvare för att i deras hus förrätta stiämplingen. Underligt förefaller äfven att man först efter en så lång tid upptäckt det åtalade bedrägeriet med en tidning, som. derunder oafbrutet utgifvits i sjelfva residensstaden. — oTjenstefolks-utflyttningen till Danmark: Med. anledning af de artiklar rörande detta ämne, som Malmö Snällpost och sednast Helsingborgsp-sten innehållit, och hvaraf vi äfven gifvit våra läsare del, yttrar Nya Wexiöbladet följande: Då äfven i vårt blad annonser helt nyligen influtit af innehåll, att tjenstehjon, som vilja taga städja till Danmark, kunna anmäla sig hos en namngifven person, som för närvarande uppehåller sig här i staden, så torde följande upplysningar förtjena att här offentliggöras. I början af månaden infann sig neml; hos red. en herre, som å hr Buschs vägnar begärde att få införd den annons angående tjenstehjonsvärfning, som läsaren helt säkert i desedraste nummerna af vår tidning bemärkt. Innan vi lofvade detta, sade vi oss vilja hafva någon reda på beskaffenheten af bans mission, framställande desslikes de betänkligheter vi hyste, att möjligen förleda landsmän till steg, dem de i hela sin lifstid kunde få skäl att ångra: Vi sade oss hafva i tidningar läst, hurusom tjenstehjon, hvilka till Danmark utflyttat, varit från sina nya husbönders sida blottställda för hvarjehanda trakasserier, huru de blifvit beröfvade hela eller en del af lönen, huru de, för att yinna anställning, måst underskrifva åtskilliga förbindelser, som gjorde dem föga bättre lottade än lifegna och slafvar, Hr B. erbjöd sig då att för oss framlägga de garantier han för tillfället kunde prestera. Vid ett besök i hans logis fingo vi del af det sätt, hvarpå han går till väga vid tjenstebjonens yärfvande, hvilket han genom sina böckers företeende visade vara så beskaffadt, att hvarje tjenstehjon genast får sig anvisad den husbonde, hos hvilken det skulle tjena, samt förseddes med ett kort, som berättigade det till fri öfverfart till dess bestämmelseort. Derjemte förevisade han oss en mängd bref från godsegare på Jutland, hvari dessa anhöllo om svenskt tjenstefolk, hvaraf somliga borde duga till ett, andra till ett anvat. I några bref yttrade kommittenterna tillika sin belåtenhet med de syenska tjenare de redan bekommit.. Nu kunna vi visserligen icke bevisa dessa brefs äkthet, men hafva å andra sidan ej heller någon anning att misstänka dem vara understuckna; men äfven om deras äkthet antages, så följer ej deraf, att sjenstefolket i Danmark har det bra; blott det är idagalagdt, att Helsingborgspostens uppgift om meniskohandel och slafauktioner ej här eger någon tilog. Dessutom torde det behöfvas, art H. P. ; sina himmelsskriande beskyllningar, hvilka rande för danska som svenska nationalnd ett dylikt beteende skulle, om det äts och af folket begagnades, ina och enskilta moralivå tillförlitliga