slädpartiet. Nu hände det sig så, att sysslomannen Bigelow och squire Marsh båda denna vinter fått hvar sin nya släda från Boston; då ville inte pastor Emerson vara sämre än de. andra, utan satte Zekiel Jones, hjulmakaren och Jash Whitney, målaren, att fiffa upp sin gamla släda, och besittingen god, vardt hon icke som hon varit spritt ny! Detta kom det goda folket i Wiscasset genast att tänka på slädparti, och vi kommo alla öfverens att vid första snö ha en riktigt munter tillställning. Peleg Bigelow, sysslomannen Bigelows son, skulle köra för sin syster Sally och Fanny Johnson; det påstods att Peleg hade ett godt öga till Fanny, men det var väl än si och än så med det, tänker jag; för se Peleg var en egen kurre och gjorde minsann ingenting i bråbrasket. Joe Marsh, squirens son, skulle köra nya bostonslädan, och den var så vacker som någonsin den grannaste tafia och rymde tolf sittande, och ändå kunde tio till packas in; och der skulle hans syster Sally och hela Whitneyska huset och en faslig hop till åka; doktorn skulle köra i pastorns släda för Prudence och Experience Emerson samt hela Northska sällskapet. Doktor Lawrence ville hafva Sally Marsh med, och jag tänker pappa och mamma skulle inte haft något deremot, men Sally ville inte tänka på honom som friare, och ingen under var det; ty doktorn hade väl sett sina fyratio och mer dertill — och var ingalunda fager till att påse så Sally vänden alltid ryggen när hon s kunde. Jag talte vid Joe Whitney, att få Jåna hans sto, och enkan Pettiborne lofte jag skulle få hennes släda om jag ville betala Zekiel Jones lagningen. Den förbaskade gamla käringen ville aldrig låta mig så mycket som se slädan en gång, förr än jag kommit öfverens båd med henne och Zekiel Jones, och när han ändtligen fick den, befanns det att den var rakt i trasor. Zekiel påstod, att han kunde mest lika så gerna göra en ny; men den gamla qvinnan hade så länge uppehållit mig med sitt bråk, att hvarenda tillstymmelse till en släda i hela trakten var upptagen; så