Såsom Morgenbladet ganska riktigt anmärker, hafva Förenta Staterna tagit s:g mod att framställa sina påståenden om Sundstullens: afskaffande just förmedelst krigets upprörda böljor. Såsom enhvar af oss vet, är det hans czariska majestät, arfvingen de jure till Danmark (och äfven till Norge i följd af sin titel), som är denna afgifts ifrigaste upprätt-. hållare. Huru ifrigt kejsar Nikolaus vakade öfver att hans slägts eventuella rättigheter ie e skulle förminskas, är ådagalagdt genom en följd af de omisskänligaste bevis. Att en tronefterföljare, som har yttrat så stor beunåran för sin faders minne och lofvat att taga honom till föresyn, icke heller med hänsyn till de skaadinaviska angclägenheterna skall göra något undantag, må anses för desto säkrare, som han, efter ett fredsslut på de fem punkternas grundval, äfven skall komma att till ea stor del blifva befriad från sina omsorger för Turkies och grekernas välfärd. Ifall nu Rysslands ställning till Öresundstullen är sådan, och ifall det är möjligt att förskaffa äfven de klyftigaste köpmansberäkningar inträde eller gehör i S:t Petersburg, ges det då någon rimlighet för att vestmakterna eller någon annan skulle vilja börja en ny trid med Ryssland om Öresund, just i det ögonblick då det hade lyckats att biligga den blodiga tvisten om Bosporen. Att England och Frankrike då skulle vilja tvinga Ryssland att uppgifva sin mening om Öresundstullen, är en föreställning, som i sig innehåller den yttersta orimlighet. Det sannolikare är, att Ryssland åter vill inträda i den gamla ställning till de europeiska stormakterna, som det innehade för tre, fyra år sedan, då det sjelfrådigt disponerade öfver den danska kronan och England måste strö sand på bestämmelserna i protokollerna derom. Ifall Europa i detta ögonblick vill hafva fred, så måste det ock vilja dess nödvändiga följder, nemligen vidblifvandet af den nu bestående tingenas ordning. I denna utgör Sundstullen en så nödvändig länk, att det icke kan vara tvifvel om det hvarje statsman, som önskar att Danmark framdeles skall räknas bland de till namnet oberoende (särskilda) staternas antal, äfven måste önska att åt detsamma lemnas de, till upprätthållandet af denna ställning nödvändiga medlen. Antingen — eller. Hvarje tillstånd -bland menniskorna har sina nödvändiga konseqven: ser, hvaraf några kunna vara angenäma, andra åter motsatsen. I sjelfva verket, Sundstullens upphörande och Tysklands påtryckning genom hertigdömena synas vara omständigheter, egnade, at framkalla stora förändringar i Danmarks ställ. ning såsom en till namnet oberoende stat