Aftonbladet – 21 februari 1856, sida 1

I Inom-en-liten stund var en hög med torrt bränsle upprest mot dörren och påtärd. Vinden, var obetydlig, och ett. mörkt rökmoln rullade långsamt uppåt och tjocknade den omgifvande atmosferen. Snart begynte det spraka i dörren, och slutligen utgjorde den blott en enda glödande massa. . Det: timmer hvaraf den var gjord var af något segt och rått trä och brann långsamt, hvilket gjorde något uppehåll i eldens framfart. De väntande -domarne stodo likt bilder midt framför,.dem brinnande dörren, med. sina vapen, redo till .ögonblickligt begagnande, och bevakande hvarje möjlig uteller ingång, nogare än någonsin en katt mynningen ,till en ;råttfälla. .Ej en muskel rörde sig hos denna samling af bistra män. Slutligen gaf dörren ivika under ett allmänt hurrarop. Låt elden brinna, sade den lille mannen; kommer -han nu inte ut, så må han förgås i röken. Knappast hade han yttrat dessa ord förr än en mensklig gestalt tog ett språng öfver de glödande bränderna och plötsligen stod midt ibland oss. Nästan på samma gång började några af männen släcka lågorna. En Ting bildades af de öfrige, mig och Jiminberäknåde, kring brottslingen. Han ar af enväts letisk kroppsbyggnad öch en vacker gestalt, med ett skinn, så fint och hvitt som en fliokas, och ett öga hvars eld glänste sor solens: Så. vi ha fått er ändå, sade likfysionomien med ett vämjeligt leende. Ja, genom att belägra min boning och tända eld på den, var svaret. Hvad är ert namn? frågade åter likfysionomien; medan sekreteraren antecknade. både frågor. ochosvar. SJames Tompson. Er ålder ? Tjugosju år. Ni är en främling här? Jag -har bott häri ett år och fyra månader. Hvarifrån är ni? Louisiana.