itsala till Wiborg, tilldrager sig Tawastlands cen-: ralsjö betraktarens blickar och lofvar att i sin tur ch i sin mån bereda väg för en ny framtid. Likasom en djup klyfta sträcker sig den 12 mi! ånga, men endast 2!, till 3 mil breda Päjänedalen rån norr till söder genom sjelfva hjertat af Tawastand. Päjäne utgör hufvudbassinen för det fjerde inska vattensystemet, hvilket i sin längsta utsträcking norrut begynner ofvanom 63:dje breddgraden rid Uleåborgs läns södra gräns och derifrån, splittradt otaliga, mest genom forsar förbundna sjöar, sträcer sig omkring 30 mil fågelväg ända ned till sydinska kusten, likväl ej utan att i sin afledare, Kymnene elf, göra en stark bugt åt sydost. Öfverhufvud samla sig dessa vatten i mindre bassiner än de ostinska, trängas oftare hop uti smala fjärdar och ha vf samma orsak flera forsar än dessa. Det är san olikt också, att de i samma mån äro djupare än de stfinska. Päjänes yta ligger, enligt Gyldens mätning, 263 fot högre än hafsytan. Samtliga dessa sjöars kuster, hvilka höra till Päjänes vattensystem och antingen redan äro eller med ringa möda kunna bringas med hvarandra i förbinlelse, torde utan öfverdrift kunna beräknas till inulles öfver 150 mil. Det omgifvande landet hör till de minst odlade och — hvad som är af vigt — till de minst uthuggna trakter i Finland. Det är fullt af moar och sandåsar med ypperlig skog, och dess berg innehålla jern m.fl. metaller, som endast vänta på möjlighet att bringas i dagen. Det är således icke af ringa betydelse, när man erfar, att det första ångfartyg innan kort skall plöja Päjänes vågor. Maschinen är som bäst under väg från Åbo. För denna sin första ångbåt har Päjäne att tacka krigets behofver, likasom sydfinska kusten har samma anledning att tacka för dess elektriska telegraf. Angbåten lärer nemligen till en början afse en lättad transport af trupper och krigsförnödenheter. Men ehvad ock det första upphofvet varit, är början gjord till en nyoch storartad kommunikationslinie. Naturen sjelf och det geografiska läget hänvisa på en fortsättning, som måste leda till betydande resultater. Fredens behofver skola tillegna sig detta nya befordringsmedel, när deras tur en dag är kommen, och spekulationen vore blind, om den icke begagnade sig derutaf. Sådana företag likna det dike, som bönderne vid Suvanto gräfde vid denna sjö 1818. De trodde sig gräfva ett litet aflopp, men naturens mäktiga krafter förstodo vinken på sitt sätt och vidgade detta dike till en bred och böljande fors, som tömde en stor sjö och förändrade vidsträckta nejders hela utseende. RYSSLAND. Den 5 Januari infördes till Tiflis, under åtskilliga militäriska ceremonier, 100 metallkanoner, företrädesvis lätta artilleripjeser, tagna vid Kars kapitulation. Den 6 Januari egde storfursten Nikolai förmälningshögtid rum i Petersburg med numera storfurstinnan Alexandra Petrowna. Nordiska Biet för den 1 Februari innehåller en uppsats under öfverskrift: Jernvägarne i Ryssland. Man finner deri betraktelser öfver vissa ogynsamma förhållanden, i hvilka den yttre handeln i Ryssland befinner sig till följd af lokala sedvanor. egna för de ryska köpmännen, äfvensom öfver den mest fördelaktiga riktningen för de nya jernbanorna. — Sedan artikeln klagat öfver den motvilja, ryska köpmän hysa för all handel, idkad af sällskaper, och i följd deraf för all bolagsförening, — en motvilja, som är så långt drifven, att bröder, hvilka gemensamt ärfva ett kapital, redan insatt i handel, icke fortsätta göromålen gemensamt, utan vanligen skynda att sig emellan dela kapitalet och göromålen, för att en hvar drifva rörelsen för sig, — fortsätter den sålunda: Kapitalernas sönderstyckning och den relativa bristen pä stora kapitaler (bland köpmän) i Ryssland, utöfvar på den yttre handelns rörelse och dess intressen ett ofördelaktigt inflytande, hvaraf man ser talrika exempel isynnerhet uti sjöstäderna. Medan de rikare köpmännen underkasta sig nödvändigheten af a t invänta de gynsammaste konjunkturer för att verkställa försäljningen af sina handelsvaror, äro de ringare handelsmännen, hvi:ka af brist på tillräckliga medel hindras att följa samma system, nödsakade att sälja till hvad pris som helst, och nedsätta sålunda priset på våra produkter under deras naturliga värde, till vinst för utländska köpmän och till förfång för ryska handeln. Detta förhållande vore lätt afhjelpt, om de större kapitalegarne skulle af de mindre köpmännen tillhandla sig deras varor, för att uppehålla priset å dem. Men olyckligtvis sälja dessa små köpmän vanligen till samma pris åt utlänningen hellre än åt egna landsmän, till följd af något slags blind envishet och för att kunna säga sig hafva sålt i första hand. Förledde härtill af en känsla af löjlig egenkärlek, förstå de ej huru mycket de genom detta förfarande skada sitt eget land., Artikeln kommer sedan in på kapitlet om jernvägar och deras välgörande inflytande, samt yttrar derom hufvudsakligen följande: Enligt vår åsigt skulle de nödvändigaste och nyttigaste jernvägar vara: 1) från Moskwa genom Tula, Orel, Kursk, Kharkow, Pultawa och Krementschug till Odessa. Denna jernbanslinia har styrelsen redan utsett och anbefallt undersökning af densamma ; 2) från Moskwa genom Kolomna, Rjäsan, Tambow (eller Morschansk) till Saratoff; 3) från Orel genom Smolensk till Witebsk. Denna sistnämde väg, som skulle stå i förening med den emellan Moskwa och Odessa, blefve snart medelpunkt för en vidsträckt spanmålshandel, hvilken komme att rikta guvernementerna Orel, Kaluga, Tula, Woronesch, Kursk och andra. Denna väg skulle underlätta och utveckla all den handelsrörelse, som åtföljer loppet af vestra Däöna, hvilken går genom Riga, en stad, som Cobden uti Times med rätta kallat Rysslands Hamburg. Då dessa jernvägar inrättades, vore det äfven nödvändigt att föreskrifva de bolag, som åtoge sig dessa arbeten, uppfyllandet af följande vilkor: a) upphjelpande af skeppsfarten emellan Riga och Witebsk, derigenom att Dina gjordes farbar, uppåt och nedåt, för fartyg och ångbåtar med platt botten, under hela den tid seglationen varar; 6) att upprensa Dnjeprn, så att denna flod kunde, åtminstone vid den under våren vanliga rikare tillgång på vatten, befaras från Smolensk till Orscha och till och med till Rogatscheff. Jernvägen emellan Witebsk och Orel skulle då förena Östersjön genom Dina, Svarta hafvet genom Dnjeprn och jernvägen emellan Moskwa och Odessa, samt slutligen Kaspiska hafvet genom Oka, jernvägen mellan Moskwa och Saratoff samt Wolga. Antagande inrättandet af endast ofvannämde tre jernbanståg, har man skäl att påstå, det de skulle öppna för Ryssland en ny bana för industriel och kommersiel utveckling; nationen komme att vinna genom utspridande af de betydande summor, som vore behöfliga för jernvägarnes inrättande; en ny kraft skulle gifvas åt handeln, och det fortfarande MIDAS VISTA NTA TEN TIBBLE UTSTÄLLT utföra. Någon stackars olycklig hade ådra