dentinspektorn vid universitetet 1 Helsingfors, öfverstelöjtnanten baron Hjärne erhållit afsked. Den 6 Febr. har chefen för 5:te artilleridivisionen, generalmajoren Massalskij I blifvit utnämnd till befälhafvare öfver artilleriet i Finland, efter generaladjutanten Barantzoff I. Erkebiskopen i Abo har, uti ett cirkulär som han utfärdat i anledning af en biskopsvisitation inom sitt stift, uppmanat till firande af den föreslagna 7:de sekularfesten, till minne af kristendomens införande i Finland. Helsingfors Tidningar kommer, efter åtskilliga historiska deduktioner, til det resultat, att denna fest rättast bör firas den 18 Juni 1857. Detta år skulle nemligen Erik den helige sannolikast hafva anländt med sin korstågsflotta till Finland. Den 18 Juni åter är Henriksmessodagen, den dag då benen efter S:t Henrik, kristendomens första martyr i Finland, blefvo flyttade från Nousis kyrka till den då färdiga domkyrkan i Abo, år 1300. Literaturbladet för Januari 1856 har utkommit och innehåller: 1) Inhemsk litteratur: anmälan och bedömande af Castråns resor, andra bandet, Nordenskiölds beskrifning öfver finska mineralier, J. G. Leistenii och C. Runebergs dikter, Enon opetuksia, Jaakot, Renvalls Atlas, Afhandling om affärslifvet, Kellgrens turkiska grammatik m. fl. 2) Utländsk (svensk) litteratur: Geijers, Nilssons, Siljeströms med feres arbeten. 3) Upptäcktsresorna till nordpolstrakten. 4) Lärov:rkets enhet. Tidningen Wiborgs Helsingforskorrespondent skrifver under d. 5 Febr. följande: Bland märkliga tilldragelser inom Helsingfors sedan min sednaste skrifvelse måste väl räknas vår vintermarknad, som firades sistl. tisdag och onsdag. Beskaffenheten af vår stads marknader är för allmänt bekant, för att närmare här behöfva beskrifvas. Kringelstånden ökas, de öfriga handelsstånden minskas synbarigen med hvarje gång. Tillförseln på landtmannavaror var dock denna gång ganska betydlig, såsom den också eljest under sednaste veckor varit. Någon märkbar sänkning 1 priserna har likväl icke försports. — Den nu föregångna marknaden var i ett afseende dock ganska minnesvärd. Man hade nemligen utsett den första marknadsdagen till sammanträde för dem, som intresserade sig för den af mig förut omtalade planen till ett landtbrukssällskap för Nylands och Tavastehus län. Mötet var talrikt bevistadt. Gen.löjtn. baron Munck förde vid tillfället ordet, och man beslöt att göra allvar af saken. Köster höjde sig med skäl för att hvartdera länet borde bilda ett särskildt sällskap, men det blef vid det utkastade förslaget. En komite utsågs, bestående af baron Munck, guvernör Langenskiöld, statsrådet v. Bonsdorff, rektor Snellman, apotekar Carger m. fl., för att utarbeta förslag till stadgar, som vid nytt sammanträde i medlet af Mars månad borde framläggas till diskussion. — Från denna för Finlands kultur glädjande företeelse vänder sig tanken lätt till den finska kulturens högsäte, universitetet. Nya medlemmar ha i mängd åter blifvit dit inexaminerade, och nya vetenskaper ha der gjort sitt inträde. De militäriska föredragen ha begynt, tills vidare endast af en lärare, en artillerilöjtnant Colliander. Den nya fakulteten, om man så får kalla den, räknar redan öfver tjugo sujetter, och föreläsningarne hållas ä astronomiska observatorium — förmodligen för att stärka ynglingarne i tron: sic itur ad astra. I anledning af den tilltänkta nya ångbåtsfarten på den stora insjön Päjäne i Tawastland, innehåller Helsingfors Tidningar en uppsats, hvarur vi meddela följande: Ännu några få månaders väntan, arbete, uppoffringar, och nära fjerdedelen af Finlands stora inre skärgårdar stå genom Saima kanal i direkt förbindelse med hafvet och verldshandeln. Detta jätteverk har sedan mer än ett årtionde riktat alla blickar på Saimas farleder. En hel framtid öppnar sig der för östra Finlands kommunikation, genom kommunikationen för dess välstånd, genom välståndet för dess kultur. Men innan verket ännu är fullbordadt, innan ännu en enda ångbåt passerat hela linien från LauAEA MEDA ET a VE a AE gens handhafvare, med ett ord personer af alla stånd och yrken. Den lilla hopskrumpna figuren jag nyss samtalat med var en kringvandrande predikant. Man påstod till och med att han skulle vara en bland de mest ansedda. Till prester så väl som till andra embetsmän är nybyggaren tvungen att nöja sig med de bästa han kan anskaffa. Min mening vore att i denna skizz förena sanning och upplysning med nöje och intresse. Må derför ingen känna sig förolämpad öfver mitt påstående, det ordets lärare förena sig med handhafvarne af lynch-lagen; ty detta är ett obestridligt faktum, hvilket det ej står hvarken i min eller någon annans förmåga att ändra. Dessa lynchers hafva dock sina moståndare i en klass af samhället, som är fullkomligt ogenyttig i sin opposition, och som organiserat sig till ett systematiskt motstånd mot utöfvarne af den lag de ogilla. Många förfärliga strider ega rum mellan lyncherna och deras fiender. De slutas sällan utan att en god del af hvardera partiet stupat, ty båda bestå de af män, som icke veta hvad fruktan vill säga, och som, då de börjat kampen, envist skola fortsätta aen ända tills de segra eller dö. Den underrättelse, som blifvit mig meddelad af min skrumpne gamle vän, hämmade för ett ögonblick omloppet af mitt blod, ty oaktadt mina nyss uttryckta åsigter om lynchlagen och dess handhafvare, älskade jag ingalunda att komma i beröring med någon at de sednares förehafvanden. Det är någonting fasaväckande i den tanken, att man står i begrepp att bli vittne till det sjelf åtagna utförandet af det förfärliga uppdraget att på rättvisans vägskål väga lif och död, Jag stod tyst en stund, för att återhemta mig från den isande känsla som genombäfvat mig vid den korta, afbrutna förklaringen: Vi äro lynchers.. Jag förstod med ens meningen med det uppdrag de sagt sig skola!