Aftonbladet – 19 februari 1856, sida 2

såg väldiga ryska fästningsverk resa sig helt nära Stockholm, skulle egt både kraft och vilja att motstå allt ryskt inflytande! Svenska Tidningen, medgifver, att det gått eländigt med den politiska utvecklingen, men tillskrifver: detta våra gamla former,, vårt nationallynne, vår polariska sömnsjuka o. 8. v.; och liksom den förut under försvaret för 1812 års politik kastat Carl Johan öfver bord och gjort honom till en ljugare och storskrytare, som skulle framställt omständigheterna i en falsk dager, för att öfverdrifva sin egen personliga betydenhet, så gör den nu äfven honom, sedan .han blifvit högstsalig och icke mera representerar det bestående, till syndabock och skyller på hans alltför konservativa fallenhet,. Men hvad var det väl i sjelfva verket, som alstrade denna konservativa fallenhet, hvad var det som gjorde att han, en hyddans son,, ett revolutionens skötebarn, slöt sig till aristokratien och blef så ytterligt skuggrädd för folkfriheten, att han aldrig kom att förvärfva sig någon kunskap om våra tänkesätt och behof,, att han med förkärlek onfattade och mot alla reformer ville konservera en nationalrepresentation, som icke blott är hinderlig för folkfrihetens utveckling, utan äfven ytterst besvärlig för en regering som villuträtta någonting godt, att han, långtifrån att söka utveckla ett verkligt konstiiutionelt samhällsskick på den grund som dertill blifvit lagd af 1809 års lagstiftare, aflägsnade sig allt mera derifrån i riktningen åt allenastyrande, — om icke det att han en gång omfattat en politik, som han kände stå i strid med nationens historia, känslor och önskningar, och sedermera aldrig ville eller kunde rätt frigöra sig från konseqvenserna af denna politik? . Svenska Tidningen har fullkomligt rätt, då den äfven skyller den tröga utvecklingen på bristande energi hos folkviljan ; men månne icke denna brist på en allmänanda, som kraftfullt och -oemotståndligt kunde.genomdrifva nödiga samhällsförbättringar, till någon del härflyter af samma orsaker? Har icke vårt förhållande till Ryssland, den hotande ställning denna makt intagit och de ovissa framtidsutsigterna inverkat nedtryckande och oroande, och har icke hvarje fosterländskt bröst liksom andats lättare från den stund då vestmakterna företogo:sig att med vapenmakt sätta: en gräns för Rysslands öfvermod och ännu lättare från det ögonblick, då vår regering genom Novembertraktaten formligen och högtidligen uttalade Sverges-Norges --misstroende .mot Ryssland och fullkomligt bröt med.konseqvenserna af 1812 års politik? Ehuru vi äro af motsatta åsigter mot Svenska Tidningen, hoppas vi dock att detta blad icke kan räkna oss till dem, som uppduka dåliga politiska sägnera eller som icke sky några medel, för att göra sin regering okär för folkets. Vi vilja medverka till att. ge nationalandan energi och lyftning och vi tro att det verksammare ernås genom att påpeka hvad som hittills brustit och blifvit försummadt, än genom bedöfvande smicker och fosforistiska lofsånger. En liten nation, sådan som vår, kan endast genom en kraftig allmän anda upprätthålla sin frihet och sitt sjelfbestånd, och en sann svensk nationalanda måste alltid bli antirysk, stå i opposition mot det ryska väsendet och vara väl på sin vakt mot alla Rysslands intriger och sträfvanden.