Aftonbladet – 19 februari 1856, sida 1

AMERIKANARNE I HVARDAGSLAG, ELLER SKILBRIXNGAR FRÅN SKOGARNBE OCH PRAIRIERNA : AR Författaren till )XS am Slick). Itt bitråde, men icke en tjenare. 2, Ja, men lustigt är det, det må du medgep, var svaret. Härpå utbredde sig de båda vännerna i vidlyftiga samtal och trakterade hvarandra med otaliga upplysningar och underrättelser angående en mängd Toms, Dicks och Harries af deras gemensamma bekanta. Jag hade med uppmärksamhet lyssnat till dessa samtal, tilldess jag så småningom försjunkit i ett slags slummer, sådan ungefär som den franska modisten kallar för sömn, då jaj väcktes af en klar, manlig stämma som, mied just lagom tillsats af näsljud, för att påminna mig det jag ännu befann mig i skogstrakten, sjöng en melodi, som tydligen påminte om Young Lochiwar, och utan tvifvel äfven ursprungligen varit densamma. Orden utgjordes af en af vesterns favoritvisor, som häntyder på den intressanta perioden då Michifån upptogs med i unionen, vid hvilket.tillälle styrelsen stadgade, att åtminstone stater emellan styrkans rätt skulle gälla. Och Mickel den unge är allas vår vän, En jägare bold och en rask ungersvenn: Han har stadsgård och villa och vattenverk rart Och en park full af rådjur, dem aldrig han spart Han har ängar och skogsmark och sjö — jo jo men — Och prairies i mängd har rog Mickel vår vän. Gud vet hur lång ej visan hade blifvit, oak) Se A. B. n:r 296, 297, 299 (Bih.) och 302—305, för år 1855; 1856: n:r 31—33, 35—39 och 41,