Aftonbladet – 19 februari 1856, sida 1

detsa dagar det enda samtalsämnet. Doktorns hus hade blott ett rum på nedra botten, men detta var dubbelt större än de vanliga, så att den medförda mattan var alldeles för liten för ätt kunna täcka hela gölfvet, hvarför ett stort stycke var tomt på ömse sidor om densamma. Midt emot dörren hade pianot fått sin plats. Allt var redo för de väntande gästernas inträde, och miss E. skulle uppträda först af de fyra exebutricerna. Doktorn öppnade dörren och såg tio stycken af sina ctåliga grannar stå derute väntande. Miss E. intog sin plats, och vid första ljudet af instrumentet rusade hela sällskapet in. Somliga gingo rätt fram till kritteret, som -det med anledning af dess fyra fötter blifvit kalladt; — andra; mera rädda af sig, stanmade nära dörren, hvarest de, om så behöfdes, lätt kunde taga till flykten, medan andra, som aldrig sett en matta, sågos gå rundt omkring på dettomrmroå stycket af golfvet, på det de icke, genom att trampa på den snygga kalikoen,, nåtte skämma ut den. Första ton som utgick från instrumentet tycktes sätta hela sällskapet i extas. Den groflemmade mannen, som varit så mycket emot nykterhetsuppmaningar, drog upp en bränvinsflaska ur fickan och envisades att bjuda tösen, såsom han kallade miss E., ven snapps. En annan bad att få höra mera och bedyrade att han väl aldrig trott han skulle få så roligt af forthy pains, (fyratio pinor), i hvilken skepnad namnet, efter att ha genomgått fem eller sex olika prononciationer, kommit till honom. En annan förklarade med ett bredt flinande leende på sitt sträfva ansigte, att han ville ge både gård och inventariers, om dottern hans, kunde få ett sånt rart skåp. Mannen, som förvånat sig öfver the Pine Fortr, försäkrade att om de hade haft en sån slags musik med sig i Svarta-Falk-kriget,