Aftonbladet – 19 februari 1856, sida 1

Här afbrötshan af en korpulent granne, som repade: Han har väl sina skeletter der och törs inte ge dem något spirituosa, i fall att de då skulle hitta på att bli uppstudsiga emot honom! Stackars satar! Do haet inte för godt dels Handteras varligt! sade en annan med röd jagtrock och hvars näfvar,, då han knöt dem, voro dubbelt så stora och grofva som vanliga menniskors. Besittingen ä ke de någon lefvande varelse i låren! Hör ni inte hur han ger sej? Detta yttrades i det låren nådde marken, och denna stöt kom strängarne att vibrera. Knappast var låren nedsatt förr än doktor Å. omringades af alla sina grannar, hvilka alla beslutit att göra rig underrättade om låreng innehåll och betydelsen af ordet pianoforte,, Då han sade dem att det var ett musikaliskt instrument, frågade somliga: Om inte det ville katten te lungor till för att blåsa på det; andra: Hur många karlar det behöfdes för att sättat i gång etö. eto. Doktorn förklarade dess mekanik så godt han förmådde, men icke dessmirndre tycktes hans beskrifning dem ingalunda tillfredsställande, och :han kunde ej bli af med sina frågvisa grannar med. mindre han Jlofvade dem: att om några dagar få böde se och höra det märkvärdiga instrumentet, sedan det blifvit up-packadt. Trenne dagar — dagar, som för de väntande tycktes långa som veckor — förgingo innan doktor A:s bostad blef så pass i ordning, att. han kunde emottaga besök; och många och: besynnerliga voro de gissningar, som under tiden kommo i omlopp bland de andra nybyggarne. Doktor A. och hans bohag utgjorde på många mils omkrets under