Aftonbladet – 19 februari 1856, sida 1

des utan att väeka någon särdeles sensation blamd den lilla hopen af åskådare, undantagandes ett utrop då och då af dem som aldrig sett något tåcke förr, såsom till exempel: Glas — denna sidan upp! Kors, jag trodde den här karlen var en doktor! Hvad i all verlden skall han göra med hela den der låren full af fönster! Denna sidan upp ! utropade en annan. Han lär fell ha sina micklamenter och appelteksvaror här. Men ska han baresta nyttjat här uppe på denna sidan — ska han inte micklamentera folket nere på andra sidan floden också — och de stackrarna som jemt ha frossor der i kärrena? I sista vagnen fanns blott en enda stor lår, på hvilken stod skrifvet Piano Forte — hålles torrt och handteras varligt Det fordrades alla de kringståendes hjelp, för att nedlyfta denna lår, och den nyfikenhet, som väcktes bland den lilla hopen vid läsandet af dessa ord och vid åhörandet af de melodiska ljud som utgingo från den stora låren då den nedsattes på marken, kan ej fattas utan att ja återger några få af de utrop som hördes bland åskådarne. Pine Forte )o sade en lång, gulhårig, feberoch frossaktig yngling. Män tro han är rädd för indejanerna? Inte lär han skrämma dem, med en skans, vore den än bygd af I hundraåriga tallar I . H-å-l-)-e-8 t-0-r-r), stafvade långsamt en stor groflemmad karl, hvilken tydligen älskade att då och då ta sig ett glas, men afbröt sig vid sista ordet med ett ,må hin ta alla era nykterhetskräk; jag tänker inte hålla min strupe torr om ni också predikar aldrig så mycket! ) Forte betyder skans eller liten fästning — med Pine Forte menade den okunnige ynglingen således en skans bygd af talltimmer,