Aftonbladet – 18 februari 1856, sida 1

nigt folk, och så äro: vicocksåj men mnitror att vi derför ieke bafva känsla vi som andra, ochderuti-bedräarini ser. i-Oeh nu förattgöra slut. på, sakenj-så-är ovädret. öfver. och, månen är -uppes och det. är min. önskan att. ni packar ihop era saker och ger er af till: nästa.värdshiss der ni kam begära hvad ni vill och betala för hvad ni får. Jag :håller intet värdshus, ehuru. jags alltid r-är.beredvillig: att tjena en höflsg resande -:med hvad jag kan, ; saHarsducej märkt, då öfver-ditt hufvuds 1 Plötsligen ett: åskmoln har dundrat framåt. Jag vet ej om, denna oväntade bestämdhet hos den stackars mr Gaston, var. mera lik en åskknall ; eller -ett.-springande-.af.en ångmaehin. Såsom . vis talare, var han emellertid alltför -kloks att med vett enda tillägg förstöra den slående ;verkar ban redan frambragt., Han väntade under; tystnad, mens det var tydligen en. ganska -bestämd tystnads. Margoldssbefunno sig iden mest -bedröfliga förvirringoo Miss-Angelica, som visste att hon skulle gå fri för allt bestyr,. var böjd för att med: stolthet sröek sförakt. vända den torftiga stugan och dess gästfriainvånare ryggen; henz nes. pappaycsom redan sbegynt. drömma om Waverley-plage och MWallstreety var förtviflad att. nödgas: åter: tänka! på .skogarne,; medan; Mrs Margold:likaclitet:vidsdetta somsvid: når göt vannatstillfälle visadesnågot eget omdöme. Då smroGaston:sej, såg till några: beredelser för afresan, gick. han -framatill.-Butts; som var! eller låtsäde sig, vara försänkt i djup sömn, och skakade honora i armen, :idet han tillsade honom att man väntade:på-att han skulle :gå -ooH ställa sina: hästar.i ordning. Ta upp mina stackars kritter vid denna tid spå. natten ! sade hancoch gned sig iögonen; hvad i hela kristna verlden står det då på? harcden unga qviänarh der borta börja sätta näsan i vädret igen ? ing fe EV ut