Aftonbladet – 18 februari 1856, sida 1

personer tillika med henne skulle ligga, hvarför hon beslöt att sitta uppe hela natten. En tystnad; uttrygkande den: djöpasteköns sternation inträdde för några sekunders Den bröts först af en lång, låg, betydelsefull hvissling från mr Butts; men thinnet af haös förra missöde band hans tunga. Tror du att:dw möjligen kunde sofva här, min engel?: frågade mr Margold från sitt lillartrefliga näste i vrån. Den unga damen nästan skrek af fasa vid blotta fanken derpå. Nå väl, min söta flicka, sade hennes mamma, jag skall sätta mig: 1 vaggstolen framför elden, så får du godt rum att ligga. Ah nej, mamma, det går ej an — men hvar. för kan ej-qvinnan der sitta uppe? Jag tänker hon är temligen van dervidas Detta :yttrades med en: högljudd hviskning och förnams-af alla, meningen svarade. Mrs Margold och! hennes: dotter hviskade. atinuenstund tillsammans, och tesultatet var att miodren drög de båda sängarne åtskiljs, hvilket hade tilboföljd att mrs Gastons: lilla flicka trillade ned :soch fick en. hård! stöt i lfvet: så att hor uppgaf höga jemmerro; PDetta var. droppen, söm rågade måttet; Jech slutligen tog den-halfblinde mannensiochfadfen bladet från munnen. : Det: var rent ut med hans tålamod: såsom mr Butt: skulle yttrat sig. 5Gratmar,y sade han, sjag vet ej hvilka ni äro, eller hvar ni kommaifråny och inte här jag heller frågat er deromy ty ni blefvo af bvädret drifna in under mitt tak. Min familj var: villig vatt herbergera ver så godt sig göra lät; allt -hvad vi hade stod er gerna till tjenst, men vi äro fattiga och ha ej rycket att komma med; Nu har ni ej tyckts nöjda med någonting, och ert uppförände har sårat minhustrus känslor oeh äfven mina, Ni tyeker att vi äro fattigt okun10)