Aftonbladet – 15 februari 1856, sida 1

med baljor, ämbare, slefvar, handfat och grytor för att upphemta så mycket som möjligt af det nedströmmande vattnet, i det hon förklarade, att som det var mycket ondt om såpa, var hon tvungen att samla sig så mycket regnvatten som möjligt, Ett tråg, gjordt af den tjocka stammen på ett hvitboksträd, var så placeradt, att det upptog allt det vatten som strömmade ned från ena sidan af: taket, medan åter på andra sidan alla husets husgerådskärl voro af den sparsamma lilla husmodren utställda, hvilken måste göra oupphörliga vandringar fram och tillbaka, för att utbyta de fulla kärlen mot tomma, medan hon för oss urskuldade sin gubbe, för det han ej hjelpte henne, med den förklaringen att om han blefve våt, det skulle kunna öka inflammationen i hans ögon. Mrs Gaston hade just burit ut sin sista mjölkbytta och höll på att gå tillbaka in, då ljudet af rullande vagnshjul hördes öfverrösta ovädret. Nästa ögonblick tillkännagaf ett högljudt Hollah ! att det var flera resande än vi ute på tåg och i behof af skydd emot regnet. Jag ber dem väl fara fram till. Jerichox, sade mrs Gaston, ty vi kunna ju ej med bästa vilja ställa det på något sätt beqvämt för dem här. a Huru, ännu tvenne mil i sådant regn! utropade hennes man, nej, nej, det går aldrig an. Den här skuren räcker väl inte så länge; låt oss släppa dem in. Och derpå tog han sin halmhatt och gick ut för att välkomna dessa nya gäster. B:t biträde, men ieke en tjenare. Hollah der inne! hollah! hvar under hela himlens hvalf kan då folket vara? Skynda