Aftonbladet – 14 februari 1856, sida 2

— I en till styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar i riket inkommen berättelse af hr fångpredikanten Lewerentz om hans tjenstgöring under sistl. år vid cellfängelset i Skaraborgs län yttras, att det enskilda fängelset utöfvat ett högst gagneligt inflytande på fångarnes moraliska tillstånd. I allmänhet hafva fångarne mycket gerna velat läsa, hvarigenom flere af dem både uppöfvat sig iinnanläsning och äfven lärt sig minneslexor ur katekes och psalmbok. Ett icke ringa antal af de utländska, isynnerhet engelska, religiösa ströskrifter, hvilka nu äro att i öfversättningar tillgå, har, jemte det nya testamentet och vanliga andaktsböcker, blifvit fördeladt bland fångarne i deras eeller. Under de sednaste femton åren har högsta antalet af fångar för hvarje år varit högst 1400—1600 oeh minst 900—1000. Omkring detta maximum har summan hållit sig för de flesta åren; för några har den utgjort 11, 12 å 1300, oeh blott för tvenne år förut sfvensom för det nyssförflutna året har det uppgifna minimum inträffat. Härvid är dock att anmärka, att den klass af brottslingar, som alltid räknar största antalet, eller årligen omkring 500, har bestått af strafffångar på enkelt fängelse för mindre förbrytelser och bristande böter för sådana. Dernäst hafva förekommit s. k. transportfångar, årligen omkring 200, hvilka ieke tillhört Skaraborgs län, och vidare lösdrifvare, årligen omkring 150, så att egentliga brottslingar från detta län, hvilka inkommit till fängelset för undergående af straff vid vatten och bröd samt för ransakning vid domstolarne, icke varit så många, som man möjhgen kunde sluta till af de årliga totalsummorna. Den här omnämda minskningen i antalet af ransakningsfångar, hvilken, såsom det vill synas, för hvarje af de sednare åren fortgått, måste — säger berättelsens författare — otvifvelaktigt tillskrifvas 2ellsystemets gagnande inflytelse och torde grunda en för samhället och dess vårdare hugnande förhoppning om de menskliga förvillelsernas, vare sig om blott småningom skeende, dock verkligen fortgående aftagande; isynnerhet då cellsystemet, jemfördt med det fordna gemensamhetsfängelset och den ofta barbariska behandlingen deri, visat sitt ganska stora och afgjorda företräde bland annat deruti, att det minskat och äfven alldeles afvärjt återfall, då mången ur cellfängelset befriad fånge derifrån burit med sig minnet af både tuktan och tröst, hvilket varit honom gagnande för hela hans återstående lefnad. Mö