nen tyckas hemta nya krafter för den kommande dagens arbete, är han ute bland frost och snö, tvenne timmar före kamraterna, för att — jag hade så nära sagt — mea moderlig vård se till om Prins farit illa med sin cna fot (hvilken kändes litet het aftonen för1), Om gamle Turk har slitit sig — och sedan undersöka Svans foderhäck, för att se om han ätit upp sitt mål, ty vid vattningsstället qvällen förut hade han druckit ovanligt litet; men kanske hörde den trogne vårdareir, vid andra ändan af spiltraden, ett liist obetydligt klirrande ljud, och straxt derpå ger han lilla Stjerns glänsande hud ett sakta slag, till tecken af sin önskan, att denne må lytta på foten, på det att dess herre må kunna se efter om någon spik lossnat iskon; och detta icke för en enda gång blott, utan dagligen samma jemna vård och tillsyn, utom en mängd andra, hans plats tillhörande omsorger. En i detta yrke skicklig arbetare kan räkna på att göra så mycket vinterkörslor han kan hinna med och ändå om våren komma ut från skogen med sina oxar vid lika godthull som när de vid vinterns inbrott började sitt arbete. Sedan vi fullbordat uppbyggandet och ordnandet af våra vinterqvarter, kommer dernäst 1 ordningen, att utstaka och rödja hufvudvägar samt några af sidovägarnen. Dessa vägar utgrena sig i vildmarken, likt ådrorna i kroppen, till alla större dungar och lunder, af tallskog, som äro tillfinnandes inom det utstakade området. Vi hafva här inga slagbommars, icke heller några jernvägar, men våra vägar, sådana de äro, skämmas dock ingalunda för sig. Laga pennstreok kunna öfverträffa de mjuka, behagliga böjningar hufvudvägen gör, emedan en slingrar sig fram genom skogen, utgörande ett öfver allt fullkomligt jemnt och lika bredt spår med en hårdt tilltrampad glatt yta, som dagligen poleras allt jemnare och glattare af slädar och släckar, som föras derpå. Hvarje snötall, då det blir väl älftfampadt, ej olikt de många couchernan SR en tafla, fyller upp ojemnheterna