Aftonbladet – 12 februari 1856, sida 2

tyska tidningens uppgifter rörande svenska regeringens åsigter och handlingssätt i den) omtalta, för Norden så vigtiga frågan voro fullkomligt sanningslösa, hafva vi dock sökt att ur säkra källor derom inhemta tillförlitliga upplysningar. Det är med sann tillfredsställelse vi kunna försäkra våra läsare, att det hela är en fullkomligt grundlös dikt af Oesterr. Zeitung, hvilket bör så mycket mer väcka förundran som, enligt hvad det påstås, nämde tidning är i tillfälle att från väl underrätadt håll kunna förskaffa sig bättre upplysningar. Vi förklara således den af Oesterr. Zeitung meddelade artikeln för fullkomligt osannfärdig och uppmana andra blad, så väl inom som utom Sverge, att åt vår förklaring bereda en större offentlighet. — Ett jernvägssammanträde skulle, berättar Jönköpingsbladet, den 6 Febr. hållas i Hvetlanda på inbjudning af ryttmästar Hultenheim i Kalmar län, för att öfverlägga i väckt fråga om en föreslagen jernvägsanläggning från Döderhultsvik till Hvetlanda, för hvilket företag teckning till undersökningskostnaderna redan omfattats med den värma af ifrågavarande traktens possessionater, att undersökningen när som helst kan påbörjas. ——A — — I en artikel mot det föråldrade skråväsende, som ännu i icke obetydlig grad qvarstår i Danmark, och för näringsfriheten yttrar Fedrelandet bland annat följande: Alla dem, som äro rädda för större frihet i handel och näringar, tillåta vi oss att hänvisa på andra sidan af sundet. I 12 år har vårt brödraland Sverge njutit näringsfrihetens frukter; handeln är der icke längre bunden vid städerna, handtverken icke vid skrån. Man undersöke nu tillståndet i Sverge och specielt i städerna; man må se efter, om de äro utarmade, om det växer gräs på gatorna och mossa på de nedfallna husen. Man skall tvertom finna att Sverge på dessa 12 år gått betydligt framåt i materiel utveekling och välstånd; man skall finna att städerna blomstra och ha råd att använda betydliga summor till nyttiga anläggningar och inrättningar; man skall, om man blott har lust att besöka Köpen hamns grannstad Malmö, finna staden belyst af gas och hamnen full af skepp och dyrbara anläggningar under arbete för stadens räkning. Om man icke vill tro andras ord och icke kan följa en tankeutveckling, så bör man väl dock tro sina egna ögon och fatta hvad man kan gripa med händerna.s — — Med anledning af biskopsledigheten i Lund yttrar Öresundsposten : Sålunda är nu för andra gången tillfälle lemnadt för stiftets proskörakar att till stiftet återbörda Johan Henrik Thomander, såsom vi hoppas med större enhällighet än den 6 Dec. 1851. De öfriga förslagsrummen torde komma att väga emellan teol. prof. H. M. Molin i Lund, pastor primarias i Stockholm dr ÅA. Z. Pettersson samt den snillrike biskopen i Carlstad dr Carl Agardh, helst man förmodar att äfven flera af de 57, som vid sista biskopsvalet röstade på teol. prof. E. G. Bring i Lund, denna gång akta sig att göra det för andra gången. Prosten dr A. Kahl oeh prof. Sundberg blifva troligen också bland de mera framstående kandidaterna vid det stundande biskopsvalet. — I afseende på den nya landshöfdingeinstruktionen yttrar Barometern, en tidning som eljest ej gjort sig känd för någon benägenhet att döma höga vederbörande för strängt, följande från det hållet anmärkningsvärda ord: Att godtyeket vid länsmännens afoch tillsättning genom den nya instruktionen blifvit in amplissima forma legaliseradt, är bekant. En landshöfding kan utan ringaste olägenhet från en länsmansbeställning afsätta en oförvitlig, rutinerad, vid universitetet examinerad länsman och sätta sin betjent eller kock i hans ställe. Regeringen har föreställt sig att denna anomali i ett fritt, lagbundet samhälle skulle bidraga att lyfta anseendet, nitet och dugligheten hos en tjenstemannakår, hvars vigt och betydelse för detta samhälle äro erkähda. Vi tro att regeringen häruti misstagit sig. Vi tro att regeringen hellre kunnat nästan huru myeket som helst skärpa länsmansinstruktionen, om derjemte blifvit stadgadt, att ingen länsman kunde afsättas, utan att först lagligen hafva blifvit förvunnen, att i ett eller annat hänseende emot denna hafva förbrutit sig. Likaledes hade det utan tvifvel varit ändamålsenligt, om objektiva befordringsgrunder i afseende på dessa sysslor blifvit föreskrifna. Så länge sådant ej skett, kan t. ex.ingen våga att genom studier söka göra sig duglig till en sådan befattning. Tror man, att opinionens makt i någon mån skall kunna förhindra godtycket från en oinskränkt maktutöfning i dylika befordringsfrågor, så bedrager man sig storligen. Ty godtycket brukar gemenligen en generel form, hvaruti det ofta till och med för sig sjelft döljer sin egen nakenhet, och hvarunder all orättfärdighet vid befordringar vanligen begås. Han är ej lämplig för den platsen, han har ej nog energi, han har såsom tillförordnad ej visat ullräckligt nit o. s. v., allt omdömen, som utan tvekan fällas, då man vet, att man ej med ett enda faktum behöfver styrka dem. — För öfrigt är det visst icke landshöfdingarne allena, som vid tillsättningen af vissa underordnade befattningar ega att gå tillväga med hela denna nyckens och godtyckets ryska maktfullkomlighet. Äf ven inom andra förvaltningsgrenar märker man ofta enahanda fel eller vakanser inom lagstifningen, enahanda tendenser hos de styrande, enahanda fullkomliga rättslöshetstillstånd på tjenstemannabanans lägre trappsteg. Så hoppas vi framdeles blifva i tillfälle att yttra oss öfver — vi skulle vilja säga — de ecklesiastika länsmanssysslorna, ehuru detta hörer till jurisprudentia eeclesiastica, en vetenskap, ofattlig för sens eommun och helgande ett område, hvarinom man icke gerna tål att den offentliga granskningen sticker sin profana näsa. ; : : — Från Jönköping skrifves af den 7 Febr. I stället att vid en festlig middag säga farväl åt hr landshöfding Bergenstråhle, som denne lärer afböjt, har en inbjudning blifvit utfärdad att till minne af landshöfdingens 20-åriga verksamhet stifta en slöjdskola för länet, till grundfond hvarför de, som eljest skolat vara med om den tilltänkta middagsfesten, uppmanas teckna ett motsvarigt belopp såsom ru TIER Kinga antvädak Att he lan dohäf.